Finally

Hemma nu :)

nostalgi

Imorgon, torsdag, ska jag hem till Piteå. Det ska bli skönt.

Idag har Christofer gjort något för första gången - han har klistrat ett frimärke på ett kuvert och postat det. För första gången!

Förundeligt tycker jag, är vi alltså barn av digitala åldern? Trodde vi var de som var födda precis innan. Alla hade inte mobiltelefon när jag var 15, alla hade inte internet i tonåren, man hade brevvänner - inte mejlvänner. "På min tid" så köpte man singlar när man hörde en bra låt, inte laddade ner den.
Funderade på en bekant dam i åttaårsåldern, jag funderar, har hon skickat mer e-post än "äkta" post?


Jaja, vem vet. Intressant iaf.

Fick en lite nostalgitripp på tal om brevvänner, och allt ledde fram till YouTube och jag hittade det här, hur underbart är inte det här?

Voxpop! Onsdagar, jag följde det slaviskt. Jag minns att jag hade ett VHS-band i bandspeladen och spelade in var enda låt jag tyckte om. Sen när bandet var fullt av musikvideor så spolade jag tillbaka, tyckte alla videor var gamla och tråkiga och började om :)
Det slår mig nu att jag ser att Henrik Olsson är gay, nått jag inte såg eller hade nån aning om vad det var när jag var 10. Märkligt.

Och såna här grejer:










Vilka nostalgitrippar! Lovely..

Och den här, det här är min barndoms bästa julkalender. -95 var den.

Jag måste fråga om det är nån som minns vad det program hette (jag vill säga att Martin Timell var programledare, eller kanske Ulf Larsson) när dom var hemma hos familjer (som fick åka därifrån) och kollade upp grejer, och sen fick familjen komma till programmet och svara på frågor typ: hur många är apelsinerna som ligger i skålen i köket/vad står det för årtal på tavlan i vardagsrummet/vilken färg är det på ramen runt bröllopsfotot i hallen? Sen (har jag för mig) fick dom en boll i ett rör för varje rätt svar dom hade.
Nån som minns? Jag kommer inte ihåg vad det heter men jag minns att jag kollade på det, och mitt liv är ärrat av det programmet för jag smygräknar blomkrukor i fönster och memorerar antal tavlor på väggen än idag.

Babben Larsson var programledare för nått annat på ettan också som jag tyckte om. Hmm, minns inte.

Här är ett litet roligt klipp från 1996, i Jeopardy, datorord är (den mycket futuristiska) kategorin.

Och till sist, vad vill den här liraren?!

/H

men man är ju schizo

Igår var en riktigt tråkig och mörk dag, idag skiner solen lite mer. Bokstavligt och teoretiskt talat. Igår mådde jag inge bra, idag är jag lite gladare. Men idag har jag haft ett projekt, ta mig till ikea i kungens kurva och köpa ett nytt diskställ, då det som killen som bor här hade har rasat ihop. Har jag ett projekt, nått att göra, då blir allt trevligare.

35 kronor fattigare, men med en erfarenhet rikare. Jag har nämligen varit ut i förorten idag. Jojomen, Skärholmen, det trodde jag vara fina hus och socitetskärringar. Icke. Jag var den enda vita på tunnelbanestationen, den enda vita på bussen mot ikea. Kändes som att vara utomlands, på ett icke-patriotiskt/icke-rasistiskt sätt menat, bara oväntat för en gröngöling som jag. Känner mig som en nybörjare på så gott som allt i den här stan.

Ja, så idag känns det bättre, kanske Stockholm inte är helvetet på jorden. I alla fall inte idag.
Men jag vill ändå hem, hem hem hem, till Piteå och träffa alla som jag tycker så mycket om. Ska boka biljett imorgon..

Bokar bara en väg, men chansen att jag åker tillbaka är nog ändå 50/50. Just nu spelar lägenhet eller vänner inte nån roll,
jag vill ha ett jobb!
Kanske har ett några timmar på gång inom barnomsorg.
Vi får se, jag lever för dagen, det är allt jag klarar av.

Hörde en ganska klok sak för någon dag sen, och det har som nitat sig fast.
-Inget i livet kommer gratis, och det som kommer gratis är billigt.
Det är ju sant och går ju direkt översätta till mitt liv just nu, men jag är bara inte beredd att kämpa just nu, jag känner mig svag på många sätt. Som att mina batterier är helt tömda och sinnena ostimulerade. Vart kan jag hämta energi?





"Jag vill vara vuxen, ha ett hus dit jag kan köpa nya möbler och bjuda hem vänner på middagar och vin. Jag vill vara gravid och ha barn och köpa barnvagn och gifta mig. Jag vill ha mitt drömjobb, tjäna pengar och jag vill vara lycklig. Nu."

Ja, tack! :)

Home

Man har inte skrivit på länge, haft besök sen i fredags.
Mjunkan landade vid åtta-tiden, sen dess har det varit full rulle. Han åkte hem igår och på kvällen åkte Christofer på Prao hos sin fader på Arlanda :)
Själv gick jag ut med Jerry på Patricia, det var trevligt. Det blev sent, men det var det värt!

Nu är det måndag och alla har åkt hem.

Jag har gråtit hela dagen och känner styng av olycka.
Förlåt mig att jag är så negativ och att ni aldrig får läsa något trevligt, men jag känner verkligen att jag inte vill vara kvar.

Jag åker hem onsdag eller torsdag.

Det finns säkert inget jobb där hemma heller, jag får försöka så gott det går. Får jag bara några timmar är jag glad, jag måste söka.

Om någon vet något får ni gärna höra av er!

Jag är sugen på att jobba med vad som helst, att få använda kroppen eller huvudet och faktiskt vara användbar, till skillnad från att gå runt och vara oviktig här.

Men det känns bra, jag vill verkligen hem. Mår man bättre om någon vecka kanske jag kan åka ner igen, det vet man aldrig.
Men för nu så finns det bara ett ställe jag vill vara..

/H

Event

Jag måste strukturera upp lite grejer från några hemsider, tänkte att jag lika gärna kan göra det här så kanske ni kan komentera mitt resonemang. Det gäller utbildning, eventutbildningen jag (förhoppningsvis) ska gå till hösten.
Den finns på lite olika ställen, och alla har sina för- och nackdelar.

• Landskrona, Eventkoordinator, 2 år, KY-utbildning
• Varberg, Event Management, 2 år, högskoleutbildning
• Kungälv, Projektledning inom Mötesindustrin, 2 år, KY
• Göteborg, Event Marketing och evenemangsledning, 2 år, KY
• Åre, Eventproducent, 1 år, KY
• Piteå, Upplevelseproduktion, 3 år, högskoleutbildning
• Stockholm, Projektledning inom informationsteknik- och medieproduktion, 2 år, KY
• Nyköping, Evenemang och Projektledning, 2 år, KY

Så, det var väl inte så många? ;)
Alla är väl bra på sitt sätt. Tror dock att Stockholmsutbildningen går bort, den är lite off faktiskt. Likaså Landskrona, jag vill inte bo i Skåne. Den i Åre hade jag valt bort om den varit 2 år (inte så intresserad av att bo i fjällen), men nu är den bara 1 år, dvs smidig och bra. Hmm...
Den som lockar absolut mest är den i Varberg, den har jag kikat på i flera år..

Hör här, det här är hämtat från hemsidan till Event Management i Varberg:
"Som event manager planerar du och leder upplevelsehändelser från idé till genomförande."

Klockrent! :)


Kommentarer? Åsikter? Tankar?

Onsdag kväll

Hanna har tycker jag är tråkig som inte skriver nått så jag tänkte ge det en chans.

Stockholm, vad ska jag säga om våran huvudstad.

Idag var vi ute och promenerade runt i stan. Kanske inte bästa tiden att vara i Stockholm nu, gråa skyar, slasken lägger sig som ett istäcke över skorna, vindens kyla piskar mot kinderna, det isar in i märgen. Men trotts detta så kan jag inte sluta tänka på hur fin och välbevarad våran huvudstad är. Söder som har massa trevliga krogar och caféer att bjuda på och för att inte prata om Gamlastan, husen är fantastisk fina alla ser olika ut. Inte som dom stela hyreshusen som alla ny byggen är.

Just nu så verkar det lite torrt på jobbmarknaden, men men får se vad som händer. Jag har iallafall varit och sökt jobb och får svar nästa vecka, även restauranger påverkas av vårats land ekonomiska kris. Det är lite dyrare att bo här nere men om andra klarar det, klara vi det, iallafall jag. Jag inte tänkt att stanna så länge men ett tag hade varit trevligt. Tillbaka till Piteå ska jag, det är nått som är säkert.

Vad händer på dagarna nu. Inte mycket är väl det mest ärliga svaret jag kan ge, väntan på att höra från jobbet jag har sökt är väl en grej. Mycket serier och har just börjat på att läsa en ny bok. Verkar vara grym!

Lite träning hinner jag med, måste ju komma iform till sommaren när jag ska och min far ska cykla vätternrundan. Hade även tänkt att besöka fjällen i slutet av sommaren och ta mig en rejäl vandring och avsluta med att ta mig upp på Kebnekaise.

Ska och träffa lite gamla lumpar kompisar till helgen vilket jag ser framemot, sänka en öl på Wirströms kanske.

Ska runda av nu, måste återgå till mitt asociala liv framför mina serier.

Vi hörs!

/C

Homosexuella får gifta sig från och med Maj i år.

Mjunkan vi har en chans!

/C

Livet på Torkel Knutsongatan

Tänkte visa lite hur vi bor.

Våra väskor råkade explodera här.

Köket

Vardagsrum. Som sagt, inte som jag skulle möblera, men..

Badrummet, med badkar. Jag ÄLSKAR att bada!



Killen som bor här är mysko, lite konstiga grejer överallt.

Hittade den här skylten hängandes på väggen.

Den är typ det bästa jag läst på riktigt länge.

Tittar på den då och då, bara för att påminna mig.

/H

Tankar

Okej - for real, vad händer i världen? 100 varslade vid landstinget, 5000 varslade vid Ericson.
Varsling och nedskärning är det enda man läser om i dagstidningarna. Sorgligt.
Om många år kommer 2009 bli omnämnd som depressionsår tror jag, och jag menar, då måste man väl passa på att vara arbetslös? :)
Live a little, go with the flow.
När mina barn frågar; mamma, vad gjorde du under depressionen? Då måste jag ju svara; var arbetslös, flummade runt, levde för dagen!
Inte; jag jobbade extra på mcdonnalds, hyrde ett rum ute i hässelby och levde på nudlar....
Tror inte ens mcdonnalds söker personal förövrigt.

Nej, jag vet inte. Kollar ams.se varje dag, men de söker sjuksköterskor, jourläkare, förskollärare, projektledare, etc. Inte riktigt rätt för mig.

Nu när man har så mycket tid att tänka så slår det mig att jag ifrågasätter människor som bor här, och vill bo här. Varför?
Läste den här artiken i metro igår, tyckte den var intressant.
Varför vill människor bo här, i trängseln, där du bara är en i mängden?
Närheten till allt? Det kan ju inte stämma, med tanke på att det tar galet lång tid att ta sig någonstans.
Genomsnitts-pendeltiden för Stockholmarna att ta sig till jobbet är en timme - enkel väg.
Det är ju stört.
Den som har genomsnitts-pendeltiden på en timme i Piteå jobbar i en helt annan stad.

Det är som att dom är rädda för vad som händer när det blir tyst, när det inte finns kommunikationer och när man inte är en i mängden, utan att folk faktiskt känner igen dig och vet vem du är.

En tjej som gick i min mäklar-klass hade bott i Karlstad i två år (pga hennes mammas studier), och hon tyckte det var vidrigt. Såhär beskrev hon det: Det tog typ en och en halv timme att promenera genom hela stan, det är ju stört! Hur kan man bo i en sån liten stad?
(I Karlstad bor det 60 000)

Hur lång tid tar det att promenera från busstation till badhusparken? 11 min? :)

Men man måste ju ändå tycka om T-centralen, speciellt vid rusningstrafik. Tusentals människor på väg överallt, hem, bort, på fest, utomlands, till jobbet. Det är facinerande.
Men ändå, what's up med alla som springer i tunnelbanan? Håller man inte till höger i rulltrappan blir man omkullsprungen av någon som har superbråttom och "måste" med på tåget.
Ta det lugnt, det kommer ett nytt tåg om 2 minuter!
Är alla ute i sån dålig tid att två minuter är avgörande? Jag förstår inte. Tror att stressen är medfödd hos de flesta Stockholmare, eller i alla fall påtriggad av att bo här.


Igår var vi ut till Märsta och rotade i våra gamla USA-packningar som vi lämnade hos Majsan. Vilka fynd man gjorde! Saker man inte minns att man köpt/ägde. Fick med mig en hel träningsväska full med t-shirtar, mössor, krämer, parfymer, presenter och prylar :)

/H

Stockholm

Det ser inte så ljust ut på arbetsfronten. Jag har sökt en massa jobb nu, men man märker så tydligt att arbetsmarknaden står still just nu. Ingen vågar nyanställa, om man förstår ju.

Jag tror jag är lite beviken faktiskt, kanske därför man är så negativ.Jag skulle ju plugga mäklarlinjen, vi hade lägenhet fixad, Christofer skulle söka jobb. Det var ju så bra att plugga nu när marknaden är nere på bottenskrapet, jättetaktiskt.

Blev inte riktigt så, sitter här utan jobb båda två (således utan pengar också) i en lägenhet vi får hyra fram till den 13 februari. Blä.
Men samtidigt, känns skönt att man inte bundit upp sig i någon lägenhet ett år eller två, nu känner man sig mer fri faktiskt. Om Stockholm inte passar oss (eller om jag får för mycket hemlängtan) så kan man ju åka hem utan att bryta nått kontrakt.

Jag har basically sökt alla annonser jag fyller upp kriterierna till, och det är inte så många. Hade jag haft en civilekonom/civilinjengör-utbildning i ryggen hade läget varit annorlunda, ams.se har många såna annonser. Men få för mig...

Jag måste ändå säga, att det känns riktigt skönt att veta att man har någonstans att ta vägen. OM allt skiter sig, så finns alltid Piteå där. Gamla goa Piteå med familj, vänner och katter. Ska jag ändå ha långtråkigt så kan jag lika gärna ha det hemma.

Men vi är ju inte dom som ger upp direkt (eller?) så vi ska ge Stockholm lite tid. Kolla lite gratisgrejer och sånt.Bemöta Stockholm som vi gjorde med New York; varje stadsdel är värd att utforskas!

Synd bara att det är sånt jävla skit-stockholms-slask-väder!


Tacka vet jag snön i Piteå :)

I need a job

Ser på ett program på ettan nu om stökiga människor. De påstår att de inte kan jobba eller vara kreativa om det är städat runt omkring dem. Einstein och Edison var tydligen stökpellar, och som vi alla vet, smartpellar också.

Jag är inte stökig, jag älskar ordning och reda.

När jag får skriva en lista om saker som ska göras, och sedan pricka av uppgifterna en efter en, blir jag glad.

När jag ska packa en resväska och gå igenom alla grejer som ska med, vika, sortera och lägga i påsar och neccesärer, då njuter jag.

Det låter säkert som att jag är galen, men så är jag. Can't help it.

Fattar ni vad jag skulle passa bra på ett kontor med administrativa uppgifter! Fixa, boka, ringa, sätta papper i pärmar. Om jag blundar och fantiserar har jag ett headset och en tjock kalender i läder där jag skriver in alla mina viktiga möten.. :)

Jag har för mycket tid över! :)

Är detta mitt framtida jag?

vägra vuxenliv

Okej - vi har officiellt tråkigt.
Vansinnigt seg helg, håller på att bli galen. Jag har sett första och andra säsongen av Sex and the City och hela första säsongen av Lipstick Jungle, Christofer har sett hela andra säsongen av Prison Break.
Vi pratar 15 timmar serietittande.

Har skickat ut fyra jobbansökningar för min egen del, Christofer ska gå imorgon på några ställen och kika. Jobb måste sökas, lägenheter måste ordnas, vänner måste hittas.

Egentligen önskar jag att vi kunde åka hem till Piteå, bo med Vivi och Anders i lägenheten med två efterlängtade katter och jobba. Tror dock inte att jobbmarknaden blommar i Piteå...
Vi har tänkt jobba den här våren för att tjäna ihop lite pengar, något som faktiskt är rätt svårt i en så pass dyr stad som Stockholm.
Hemma skulle vi kunna jobba rumpan av oss och spara var enda krona vi tjänar.
Önska önska önska.


Någon som har ett jobb till oss där hemma i Piteå?
Allt (på riktigt allt) av intresse.

Kulturchock

Idag har vi vartit i Märsta och träffat Christofers lumpar/barndomskompis Rodhe.
Åkte runt lite i gangster-Märsta, åkte och tittade på socitets-Sigtuna, som ligger typ 10 min ifrån varandra.
Det är helt stört, det är två helt skilda världar!
Husen i Sigtuna är typ överflådiga lyxvillor för flera flera miljoner med pool och Porschar parkerade utanför.

Rodhe, som bor i Märsta, berättade om våld och droger, gängbråk och människor som har pistol med sig på krogen. Misshandel är lika vanligt som, ja, vad som helst. Att andas typ.
Människor är ute efter bråk, och hittar på de mest patetiska anledningarna för att få nita någon. "Du bor granne med killen vars kusin slog min brorsas kompis, du ska fan ha spö!"

Och några minuter därifårn ligger miljonkåkarna och kungens gamla skola, några som bor granne med Rodhes bekanta hade ett eget privat plan ståendes på tomten.
Man förundras...

Det slår mig väldigt tydligt hur blåögd jag verkligen är. Slagsmål och droger, sånt har jag aldrig sett, och har man inte sett det då finns det inte. Piteå var, som jag förstått det, för något år sedan Norrlands drogtätaste stad. Det förnekar jag till graven.
Man har verkligen levt i en skyddad bubbla där inget hemskt nångång hänt.
Det var jättetragiskt för mig när min gammelmormor dog av ålderdom, knappt 95 år gammal. Då hade jag aldrig varit med om något värre, ingen hade nånsin dött som jag känt och jag hade aldrig varit på begravning.
Det finns så mycket som skulle kunnat ha hänt en och i ens omgivning. Sjukdom, självmord, droger, misshandel, våldtäkter, alkoholmissbruk, skilsmässor, dödsfall, vräkning, mobbning, olyckor. Ni förstår, sånt som kan hända och faktiskt händer gemeneman.
Nepp, inte mig, jag har vadat mig fram genom gräddfilen ändå ut till vuxen ålder.

Därför blir ett besök i Märsta för mig som ett besök i ett annat land, med andra sortes människor och en helt annan kultur.
Intressant, men samtidigt lite skrämmande.

Jaja, nog om det. Vi kom hem för ett litet tag sen, ska kanske kika lite på tv och äta lite kanelknäcke. Kanelknäcke är så vansinnigt gott. Jag tror jag är beroende :)

Fredag

Vaknade med ett leende också.
Känner att jag har gjort helt rätt som hoppat av (eller egentligen aldrig börjat).
Vi segade hela dagen, åkte in till centralen vid fyra bara för att göra nått. Där i fredagsstressen mitt bland massor med människor springer jag in i massa folk från min klass. Jätteoväntat, det var verkligen smock med folk, och mitt i allt står dom.
De undrade varför jag inte var i skolan idag, det var väl snällt?
Jag känner direkt att om jag gått två år med dom hade jag haft vänner för livet.
Dock inte värt två års plugg på nått man inte intresserar sig för och slösa bort 100 000 på trevliga människor :)


Vad händer nu då?
Rent spontant, när man går runt i Stockholm så känner man ganska fort att det är en stad man kan älska, under rätt förutsättningar.
Det behövs ett jobb och en trevlig lägenhet, men framförallt behövs vänner.
Något som i dagsläget är en bristvara här..

/H

Helomvändning

Nu ni, nu har jag mycket att skriva.

Igår när jag jag kom hem från skolan var jag ju som sagt trött, hungrig, hade ont i huvudet.
Jag var också ledsen, för att allt kändes fel. Grät länge, hela kvällen, otröstbar trots många fina ord från Christofer och andra. Just då ville jag verkligen aldrig mer åka till Haninge.
Vaknade imorse, grät en hel timme medan jag åt frukost och pratade med Vivi. Hade sån ångest över att åka till skolan, att vara i Stockholm. Hade jag kunnat ta snabbtåget till Piteå skulle jag gjort det.

Väl på skolan slungades vi direkt in i lektionerna, det var sedimentära bergarter och medeltida städer och gud vet allt. Förvisso intressant, jag älskar att sitta i skolbänken, men ändå. Åt lunch med två jättetrevliga tjejer, pratade med lite folk, riktigt många trevliga människor i min klass.

På tåget hem (som var 25 min försenat, i helt vansinnig Stockholms-fryser-in-i-märgen-kyla) kände jag såhär; okej då, trevligt folk, kul att läsa nånting, Stockholm lär man sig väl att tycka om (förhoppningsvis). Kör i vind, jag provar.

Väl på Södra Stiation gick jag fel, hamnade på en 20 min lång omvägspromenad genom ett tjorvigt söder, kom hem helt genomfrusen.
Tapade upp ett varmt bad och kröp ner.

Så började jag tänka, fundera, vad vill jag? Så blundade jag och försökte se mig i framtiden, vad pluggar jag till, vad jobbar jag med.
Och då blev det helt självklart!
Jag ska jobba med event.
Det har jag sagt i flera år, "jag ska läsa event koordinator", "jag ska läsa event management".
Skolorna har varit många men ämnet har alltid varit detsamma.

Om man kan få en uppenbarelse, så har jag fått det. Det blev helt självklart, så otroligt uppenbart att jag nästan skrattade för mig själv.
Alla som känner mig och som känt mig ett tag vet att jag pratat om det i flera år, jag visste fram till i oktober att det var det jag ville läsa/bli.
Men så fick jag för mig där i New York att om man blir eventkoordinator, då kan man inte bo i Piteå, det finns inga jobb och då går det inte.
Så hittade jag mäklarkursen, bestämde mig på en kvart ungefär, sökte och kom in.

Superdumt nu såhär i efterhand, känns knäppt. Men samtidigt, jag kanske inte hade sett det så tydligt om jag inte hoppat på den här utbildningen.
Nu är jag till 100% säker på vad jag vill göra!

Och jobb i Piteå, det får man väl se till att skaffa sig :)
För dit vill jag, i alla fall i trakterna. Skellefteå, Luleå, går väl än, men hjärtat brinner ändå för Piteå.
Det kan jag säga, det visste jag inte om mig själv förrän jag flyttade till Brooklyn. För två-tre år sen var jag en av alla dom som sa "jag ska flytta från Piteå och aldrig komma tillbaka", men nu längtar jag till den dag då man flyttar tillbaka.
Men det är inte riktigt än, om några år, när jag längtar så mycket att jag håler på att dö :)

Mina (föredetta) klasskamrater är alla från södra Sverige, till 75% från Stockholmstrakten, men en del från Skåne och Småland. När man pratar om Piteå och Norrland märker man att fördomarna (eller egentligen okunskapen) ligger djupt, en kille frågade om Piteå låg kring Gävletrakten. När jag svarade att det var 70 mil emellan trodde han mig inte. Han hade aldrig varit norr om Sollentuna (knappt 2 mil norr om city), det säger en del. Han trodde också att vi tog oss fram med skoter för att det inte fanns bilväg till alla hus.
Man blir förundrad, men man får samtidigt berätta lite om Norrland, och de lyssnar faktiskt, och skäms lite för att dom kan så lite om sitt eget land.

Anyway.
Det hopp jag gjort från total olycka imorse till riktig glädje nu ikväll är mer än man vanligen gör en torsdag, men jag är riktigt glad att jag vet vad jag vill, och att man lär sig saker om sig själv hela tiden. Hoppas ingen tror att jag tar förhastade beslut, man måste lite på sin magkänsla och när vi hade inskrivning och introduktion, i första rasten ringde jag till Christofer och det första jag sa var: Jag har ingen aning om vad jag gör här.

Alla som jag berättat för att jag ska läsa till mäklare har blivit förvånade och sagt att det varit oväntat. Och det är ju inte så konstigt, det stämde ju som inte alls.

Vad vi gör nu är ännu oklart.
Stannar här, åker hem, jobbar, filosoferar.
Det enda svar jag kan ge är; vi får se!

Lägger mig och sover med ett leende på läpparna.
Men först ska jag äta världens godaste kanel-knäcke (helt stört galet gott) med gott te, tillsammans med världens bästa pojkvän/sambo/person/Christofer som alltid ställer upp för mig.



Godnatt!

Skola

Nu är vi på plats här på Torkel Knutssongatan 33.
Det luktar rökelse, jag är trött så bara den och hungrig. Tur att min karl står i köket och lagar mat :)

Åkte till skolan imorse, nervös såklart, men det var väldigt rätt att hitta. Klev av vid Handens station, hittade rätt hus och rätt klassrum direkt.
Fick en massa papper, massa info, träffade mina klasskamrater.
Just nu har jag så ont i huvudet och är så trött, så jag orkar inte skriva så mycket mer.

Kan säga såhär; känns inte helt hundra.
Vill jag ens bli mäklare?

Vi får se. Längtar efter Piteå.
/H

F nv Stockholmare

Ja ni, nu har vi landat, Stockholm känns verkligen... konstigt..nytt.
Varit och kikat på vår temporära bostad idag, låg bra till, exakt fem meter från där man kommer upp från tunnelbanan på Mariatorget.
Där bor vi till mitten av februari, sen får vi se.
Tills dess kan mycket ha löst sig.

Lägenheten såg helt ok ut, kanske inte som jag möblerat om vi säger så, men den är riktigt billig för att vara på söder, och så bra till. Dit flyttar vi imorgon. Ikväll sover vi över hos Ingvar.

Jag har varit så nervös inför lägenheter/boende/tjorv, så har helt glömt bort att vara nervös inför skolan. Det var först igårkväll som allt kom sköljandes över mig.
Får se hur man sover i natt..

Klockan är bara nio, men både jag och Christofer är dödströtta. Somnar garanterat ovaggat ikväll.

Det var allt för nu, kommer en uppdatering imorgon kväll, om hur skolan var.

Tack alla som är så snälla och peppar en inför en sån här grej, det är värt så mycket. December/halva januari har varit super. Mamma, pappa, mormor, morfar, Vivi, Anders, Irene. Bästa familjen :)
Och speciellt bästa brodern, jag har en överraskning till dig i vår :)

Och en sak till, till min vän Jenny, som har det lite tugnt just nu; efter lite ihop-brytande och lite igen-kommande så löser sig allt. Jag lovar! Kram på dig..


/H

torsdag

Roligt att så många längtat efter vår blogg, ska försöka hålla den vid liv så gott det går.

Måste skicka ut Christofer på uppdrag med kameran så han kan göra sina efterlängtade inlägg :)

Idag har vi promenerat (efter lite tjat), jag, Christofer, Vivi och Anders. 35 min. Bra start på ett bra motionsår.

Imorgon ska vi och simma.

Jag måste ju berätta vad jag köpt; min acer aspire one 150, i rosa. Den är så söt, och riktigt bra. Känner mig supernöjd. Den är liten och lätt, tappar bort den för jämnan. Jag hittade den nyss under kudden efter att ha sökt i en bra 10 min. En bra pluggdator!

/H

Senaste nytt

Ja, såhär ligger det till. Vi har mött lite komplikationer gällande vårt boende i Sthlm, och har pga detta varit tvugna att boka om flygbiljetterna. Egentligen skulle vi ju åka imorgon, få hämtning av Gabbi på Arlanda och bosätta oss i skrapan. Frid och fröjd.
Men icke. Vi åker nästa vecka istället.

Krångel på linjen som sagt. Väntar på svar från en annan tjej som vill hyra ut sin lägenhet på söder fr.o.m nästa vecka, så nog löser det sig alltid.
Skrapan-läggan är dock inte helt död, bara lagd på is.

Vi får se hur det blir. Skolan börjar på onsdag, väldigt pirrigt måste jag säga.
Det känns som första dagen på gymnasiet; hur ska man bete sig? hur ska man klä sig? vart ska man gå? vad ska man ha med sig? hur gör man?
Känner mig som 15 igen..

Nu ska vi äta surströmming med mamma, pappa, simon, mormor, morfar, vivi, anders och irene (christofers mormor). Detta skulle ju typ bli avskedsmiddag ikväll..
Gott ska det bli iaf!

Löpande nyheter följer :)

hmmm..

Det var för bra för att vara sant.
Självklart ska det krångla...

Skrapan-lägenheten är lååångt borta just nu.

För närvarande är vi bostadslösa.
Vi får se!