men man är ju schizo

Igår var en riktigt tråkig och mörk dag, idag skiner solen lite mer. Bokstavligt och teoretiskt talat. Igår mådde jag inge bra, idag är jag lite gladare. Men idag har jag haft ett projekt, ta mig till ikea i kungens kurva och köpa ett nytt diskställ, då det som killen som bor här hade har rasat ihop. Har jag ett projekt, nått att göra, då blir allt trevligare.

35 kronor fattigare, men med en erfarenhet rikare. Jag har nämligen varit ut i förorten idag. Jojomen, Skärholmen, det trodde jag vara fina hus och socitetskärringar. Icke. Jag var den enda vita på tunnelbanestationen, den enda vita på bussen mot ikea. Kändes som att vara utomlands, på ett icke-patriotiskt/icke-rasistiskt sätt menat, bara oväntat för en gröngöling som jag. Känner mig som en nybörjare på så gott som allt i den här stan.

Ja, så idag känns det bättre, kanske Stockholm inte är helvetet på jorden. I alla fall inte idag.
Men jag vill ändå hem, hem hem hem, till Piteå och träffa alla som jag tycker så mycket om. Ska boka biljett imorgon..

Bokar bara en väg, men chansen att jag åker tillbaka är nog ändå 50/50. Just nu spelar lägenhet eller vänner inte nån roll,
jag vill ha ett jobb!
Kanske har ett några timmar på gång inom barnomsorg.
Vi får se, jag lever för dagen, det är allt jag klarar av.

Hörde en ganska klok sak för någon dag sen, och det har som nitat sig fast.
-Inget i livet kommer gratis, och det som kommer gratis är billigt.
Det är ju sant och går ju direkt översätta till mitt liv just nu, men jag är bara inte beredd att kämpa just nu, jag känner mig svag på många sätt. Som att mina batterier är helt tömda och sinnena ostimulerade. Vart kan jag hämta energi?





"Jag vill vara vuxen, ha ett hus dit jag kan köpa nya möbler och bjuda hem vänner på middagar och vin. Jag vill vara gravid och ha barn och köpa barnvagn och gifta mig. Jag vill ha mitt drömjobb, tjäna pengar och jag vill vara lycklig. Nu."

Ja, tack! :)