K & K

Det skär i hjärtat att lämna dem hemma, men vad ska man göra?
Jag hoppas verkligen at det inte blir några problem för Vivi och Anders att sköta våra små buspojkar.. Ibland känns det som att alla andra tycker att jag ska ta bort katterna, att de bara är till besvär, men om ni visste vad de betyder för mig skulle ingen säga så igen.. Världens bästa katter ska få bo på stugan och jaga råttor och spana på fåglar. Det blir nog bra..

Bryggargatan

Jaha, då var man arbetslös. Utan arbete.
Känns ju ruskigt märkligt..

Jag kikade igenom lite bilder och hittade en som betyder ganska mycket..

Dagge, alltid glad som en sol :) Det var länge sen jag och Daniel jobbade ihop på Bryggar, men vi har alltid haft så trevligt. Det här kortet är nog taget för säkert 2 år sen, men man minns lätt alla roliga saker vi gjorde. Vid den här tiden var vi på Kalles i snitt 4 ggr per vecka. Minst.

Självklart minns man alla man jobbat med, de som stannat ett år och de som stannat en månad.
Bryggargatan lär alltid stanna i huvudet som ett bra minne!
Fastän jag blev indränkt i fisksåsespuma och sen avspolad med vattenslang min sista dag. Men det var ganska harmlöst, om man tänker på vad som hade hänt om Jon Oskar varit hemma... :)

Jaja, arbetslös, snart hemlös.
Lämnar in nycklarna på måndag. Just nu är det rätt tomt.

Vi har fått lägenhet! Vi kommer bo i Brooklyn, på Franklin Street med två andra svenska tjejer.
Bilder och info kommer senare..

Men nu, prepp för kräftskiva!

Overkligt

Snabbhandlade på Coop idag,
köpte bla ett sexpack ägg,
och som vanligt kikar man lite på utgångsdatum.
2/9.
Helt stört, äggen håller längre än vad jag ska bo på Nygatan.

"Surreal, but nice"

Förövrigt världens största kram till Jennie som fått det glammigaste
jobbet ever :)

Tre veckor kvar

Här sitter vi nu i en tom lägenhet, allt är provisoriskt, vi äter på samma tallrik, dricker te/mjölk/juice ur de koppar som finns kvar (bla den kopp jag fick av lisa när hon varit utomlands; på koppen står det "for my best friend" och mitt i koppen finns en penis som sticker fram mer och mer ju mer man dricker).. Man tager vad man haver hobo-style..

I lägenheten finns för tillfället fem fungerande lampor, dvs mindre än hälften av vad som funnits, en fotölj, tre bord och en säng. Det ekar...
Man det är söknt att ha rensat. Känns som jag äger minimalt med saker... och det känns bra!
Kanske är nått av en smygminimalist längst inne :)

Hela sommarna har känts lång, som att flytten hela tiden varit så långt bort.
Nu har vi 20 dagar kvar i den här lägenheten, världens finaste, bästa lägenhet.
Och ändå känns det länge kvar.
Tre veckor, hur mkt som helst.. eller?

Självklart har ångern börjat krypa; vill man verkligen lämna Piteå? Tråkiga, mörka, inskrängda, tysta, helt underbara Piteå?
Jo, för ett tag i alla fall.
Men jag vill inte lämna lägenheten, världens bästa svärföräldrar, svåger, Bryggargatan, Kumar och rymmar-Kardes. För att inte tala om min familj.. Världens bästa. Utan tvekan.


Man om jag inte lämnar Piteå nu så dör jag nog lite inuti. Det kräver mycket energi från mig att inte implodera av inaktivitet. Piteå är Piteå.. Helt okej, men ljummen. på sommarn. På vintern iskall.





Jag vill ha fart, folk, puls, ljus, främlingar, barer, restauranger, klubbar, liv, rörelse.

New York ska bli det bästa jag gjort i hela mitt liv. Att få uppleva det med världens bästa Lubbe är en jävligt bra bonus!

(Ps. Skype är kirrat nu, alla som vill prata med oss kan lägga till hw87__)

Rödbetskattens bravader

Vi besökte Vivi och Anders stuga i söndags vilket var väldigt mysigt. Katterna var med för första kollen på nya bostaden och de verkade trivas.. Fick springa ute och lekte och hade så kul.
Vi spelade spel, drack vin, grillade och hade allmänt mysigt. Under natten fick kissarna springa ut och leka.. Jag och Christofer skulle åka kring 10 på morgonen, och då hade bara Kumar kommit tillbaka..
Kardes var försvunnen. Jaja, tänkte vi, han är ju katt, cats do that.
Åkte, grinade såklart.. Städade i lägenheten under dagen, grinade.. Ingen Kardes hade kommit tillbaka till Anders och Vivi. Kring 5 kunde jag inte sluta lipa, så vi åkte tillbaks till stugan (typ 8 mil) för att söka. När vi kom fram hade Kardes dykt upp, full i skräp och med en mysko doft av rödbeta och jord. Hel i alla fall, inte hungrig eller trött. Han har äl tryckt under huset i 12 timmar. Grinade lite till, såklrt, men med lättat hjärta.

Första kursen i separationer; underkänd!