Igår när jag jag kom hem från skolan var jag ju som sagt trött, hungrig, hade ont i huvudet.
Jag var också ledsen, för att allt kändes fel. Grät länge, hela kvällen, otröstbar trots många fina ord från Christofer och andra. Just då ville jag verkligen aldrig mer åka till Haninge.
Vaknade imorse, grät en hel timme medan jag åt frukost och pratade med Vivi. Hade sån ångest över att åka till skolan, att vara i Stockholm. Hade jag kunnat ta snabbtåget till Piteå skulle jag gjort det.
Väl på skolan slungades vi direkt in i lektionerna, det var sedimentära bergarter och medeltida städer och gud vet allt. Förvisso intressant, jag älskar att sitta i skolbänken, men ändå. Åt lunch med två jättetrevliga tjejer, pratade med lite folk, riktigt många trevliga människor i min klass.
På tåget hem (som var 25 min försenat, i helt vansinnig Stockholms-fryser-in-i-märgen-kyla) kände jag såhär; okej då, trevligt folk, kul att läsa nånting, Stockholm lär man sig väl att tycka om (förhoppningsvis). Kör i vind, jag provar.
Väl på Södra Stiation gick jag fel, hamnade på en 20 min lång omvägspromenad genom ett tjorvigt söder, kom hem helt genomfrusen.
Tapade upp ett varmt bad och kröp ner.
Så började jag tänka, fundera, vad vill jag? Så blundade jag och försökte se mig i framtiden, vad pluggar jag till, vad jobbar jag med.
Och då blev det helt självklart!
Jag ska jobba med event.
Det har jag sagt i flera år, "jag ska läsa event koordinator", "jag ska läsa event management".
Skolorna har varit många men ämnet har alltid varit detsamma.
Om man kan få en uppenbarelse, så har jag fått det. Det blev helt självklart, så otroligt uppenbart att jag nästan skrattade för mig själv.
Alla som känner mig och som känt mig ett tag vet att jag pratat om det i flera år, jag visste fram till i oktober att det var det jag ville läsa/bli.
Men så fick jag för mig där i New York att om man blir eventkoordinator, då kan man inte bo i Piteå, det finns inga jobb och då går det inte.
Så hittade jag mäklarkursen, bestämde mig på en kvart ungefär, sökte och kom in.
Superdumt nu såhär i efterhand, känns knäppt. Men samtidigt, jag kanske inte hade sett det så tydligt om jag inte hoppat på den här utbildningen.
Nu är jag till 100% säker på vad jag vill göra!
Och jobb i Piteå, det får man väl se till att skaffa sig :)
För dit vill jag, i alla fall i trakterna. Skellefteå, Luleå, går väl än, men hjärtat brinner ändå för Piteå.
Det kan jag säga, det visste jag inte om mig själv förrän jag flyttade till Brooklyn. För två-tre år sen var jag en av alla dom som sa "jag ska flytta från Piteå och aldrig komma tillbaka", men nu längtar jag till den dag då man flyttar tillbaka.
Men det är inte riktigt än, om några år, när jag längtar så mycket att jag håler på att dö :)
Mina (föredetta) klasskamrater är alla från södra Sverige, till 75% från Stockholmstrakten, men en del från Skåne och Småland. När man pratar om Piteå och Norrland märker man att fördomarna (eller egentligen okunskapen) ligger djupt, en kille frågade om Piteå låg kring Gävletrakten. När jag svarade att det var 70 mil emellan trodde han mig inte. Han hade aldrig varit norr om Sollentuna (knappt 2 mil norr om city), det säger en del. Han trodde också att vi tog oss fram med skoter för att det inte fanns bilväg till alla hus.
Man blir förundrad, men man får samtidigt berätta lite om Norrland, och de lyssnar faktiskt, och skäms lite för att dom kan så lite om sitt eget land.
Anyway.
Det hopp jag gjort från total olycka imorse till riktig glädje nu ikväll är mer än man vanligen gör en torsdag, men jag är riktigt glad att jag vet vad jag vill, och att man lär sig saker om sig själv hela tiden. Hoppas ingen tror att jag tar förhastade beslut, man måste lite på sin magkänsla och när vi hade inskrivning och introduktion, i första rasten ringde jag till Christofer och det första jag sa var: Jag har ingen aning om vad jag gör här.
Alla som jag berättat för att jag ska läsa till mäklare har blivit förvånade och sagt att det varit oväntat. Och det är ju inte så konstigt, det stämde ju som inte alls.
Vad vi gör nu är ännu oklart.
Stannar här, åker hem, jobbar, filosoferar.
Det enda svar jag kan ge är; vi får se!
Lägger mig och sover med ett leende på läpparna.
Men först ska jag äta världens godaste kanel-knäcke (helt stört galet gott) med gott te, tillsammans med världens bästa pojkvän/sambo/person/Christofer som alltid ställer upp för mig.
Godnatt!
3 kommentarer:
Hehe, det är inte lätt det där med utbildning och sånt.. Ska du bli eventmanager kan det ju vara värt att kolla in Upplevelseproduktion - i Piteå!! Du styr din utbildning rätt mycket själv där, borde ju passa dig ;) Däremot får du ju inte breaket från pitstan då...:P
Vad du/ni än bestämmer er för - lycka till!
Hej Hanna!
Jag har slut batteri i min telefon och jag har glömt min laddare i Umeå, så jag kan inte ringa idag, som jag hade tänkt :(
Jag tycker som sagt att det verkar att du tagit rätt beslut. Visst, det kan vara smart att läsa till mäklare, men samtidigt, man blir ofast inte så bra på sitt jobb om man inte brinner för det man gör. Så jag tycker du gör helt rätt. Ta nya tag och leta reda på en event-utbildning som du tror på. Det här är ju en jättechans för dig att faktiskt hitta precis den utbildning du vill gå, nu har du ju tid, så använd den! Försök få tag i människor som gått utbildningarna du funderar på och fråga dem hur de tycker att utbildningen var, plus och minus. Det här är ju en jättechans för dig att hitta precis rätt!
Och nu har du ju en massa tid över, du kan ju komma och hälsa på :)
Kram!
Nu vet jag inte vilka events du pratar om och jag kanske är helt fel ute, men Nolia? Och Pdol? För att inte nämna gamla kvarnvallen som jag tror skulle börja hålla events. Det löser sig ska du se!
Skicka en kommentar