Okej - for real, vad händer i världen? 100 varslade vid landstinget, 5000 varslade vid Ericson.
Varsling och nedskärning är det enda man läser om i dagstidningarna. Sorgligt.
Om många år kommer 2009 bli omnämnd som depressionsår tror jag, och jag menar, då måste man väl passa på att vara arbetslös? :)
Live a little, go with the flow.
När mina barn frågar; mamma, vad gjorde du under depressionen? Då måste jag ju svara; var arbetslös, flummade runt, levde för dagen!
Inte; jag jobbade extra på mcdonnalds, hyrde ett rum ute i hässelby och levde på nudlar....
Tror inte ens mcdonnalds söker personal förövrigt.
Nej, jag vet inte. Kollar ams.se varje dag, men de söker sjuksköterskor, jourläkare, förskollärare, projektledare, etc. Inte riktigt rätt för mig.
Nu när man har så mycket tid att tänka så slår det mig att jag ifrågasätter människor som bor här, och vill bo här. Varför?
Läste den här artiken i metro igår, tyckte den var intressant.
Varför vill människor bo här, i trängseln, där du bara är en i mängden?
Närheten till allt? Det kan ju inte stämma, med tanke på att det tar galet lång tid att ta sig någonstans.
Genomsnitts-pendeltiden för Stockholmarna att ta sig till jobbet är en timme - enkel väg.
Det är ju stört.
Den som har genomsnitts-pendeltiden på en timme i Piteå jobbar i en helt annan stad.
Det är som att dom är rädda för vad som händer när det blir tyst, när det inte finns kommunikationer och när man inte är en i mängden, utan att folk faktiskt känner igen dig och vet vem du är.
En tjej som gick i min mäklar-klass hade bott i Karlstad i två år (pga hennes mammas studier), och hon tyckte det var vidrigt. Såhär beskrev hon det: Det tog typ en och en halv timme att promenera genom hela stan, det är ju stört! Hur kan man bo i en sån liten stad?
(I Karlstad bor det 60 000)
Hur lång tid tar det att promenera från busstation till badhusparken? 11 min? :)
Men man måste ju ändå tycka om T-centralen, speciellt vid rusningstrafik. Tusentals människor på väg överallt, hem, bort, på fest, utomlands, till jobbet. Det är facinerande.
Men ändå, what's up med alla som springer i tunnelbanan? Håller man inte till höger i rulltrappan blir man omkullsprungen av någon som har superbråttom och "måste" med på tåget.
Ta det lugnt, det kommer ett nytt tåg om 2 minuter!
Är alla ute i sån dålig tid att två minuter är avgörande? Jag förstår inte. Tror att stressen är medfödd hos de flesta Stockholmare, eller i alla fall påtriggad av att bo här.
Igår var vi ut till Märsta och rotade i våra gamla USA-packningar som vi lämnade hos Majsan. Vilka fynd man gjorde! Saker man inte minns att man köpt/ägde. Fick med mig en hel träningsväska full med t-shirtar, mössor, krämer, parfymer, presenter och prylar :)
/H
2 kommentarer:
Jag delar din syn på Stockholm. Bodde där själv 3 månader under slutet av 2008. Nu har man som provat det, men i takt med att mina universitetsstudier är klara så måste jag nog dit igen för jobbens skull. Annars kanske jag tar en annan approach och sticker till Norge, där har vi en huvudstad som, om än rimmad av knark och prostitution, är varmare än vad Stockholm är enligt mitt tycke.
Over and out!
PS. Lite skoj är att jag flyger till Stockholm för lite mer liv där idag, men bara en vecka denna gång.
meningen med att bo i en storstad är just de att ingen känner dig och du känner igen, totalt anonym, vad du än gör så hamnar de inte i "stora skvallerboken (där allt du gör skrivs upp och aldrig glöms bort)". visst de kan vara stressigt men man får bara lära sig att ta saker i sin egen takt=)
jämför inte stockholm med pite, finns för få likheter.
du kommer nog börja uppskatta stockholm du också efter ett tag.
och hemlängtan har man alltid, de blir man aldrig av med=)
puss och kram
Skicka en kommentar