Oj, så skönt det varit att sova ut. Känns som vart vaken dygnet runt sen i torsdags förra veckan. Vilken trevlig vecka!
Dagen började i raketfart, in till stan, gick runt i SoHo, Chinatown, Little Italy, frukost i NoHo. Sen Union Square, åkte till Grand Central Terminal, gick förbi både Empire och Chrysler och upp till Times Square.
Killarna har sett NHL, drack öl, vi såg Coldplay ute i New Jersey, åt på UNO, drack öl, hängde nere i Southstreet seaport, drack öl, gick på American Museum of Natural History, shoppade på Century 21 och Toys r' us och drack öl...
Så mycket att göra, det har helt enkelt inte funnits tid för bloggning. Nu ska vi vila upp oss, Christofer sover fortfarande och är inne på sin 10 sömntimme...
Den 19:e kommer Vivi & Anders hit och stannar tills den 28. Och den 26 landar Kammen och Mjunkan och stannar till den 30:e...!
Det ska bli otroligt trevligt! :)
Efter det har vi bara en ynka dag kvar i världens bästa, snabbaste, mest tragiska, mest mångfacetterade stad.. Det kommer kännas oändligt konstigt att åka härifrån.
/H
30 oktober 2008
29 oktober 2008
28 oktober 2008
The Bucket List
För alla er som sett filmen The Bucket List med Jack Nicholson, så är ni väl införstådda med vad begreppet innebär.
För er andra; en bucket list är en lista på saker man vill göra i livet, typ hoppa fallskärm, åka till Nordpolen, etc etc.
Jag kan idag stryka en punkt på min lista; se Coldplay live.
FY FAN så bra dom var!
Oj, helt hutlöst så bra.. Speciellt med tanke på att deras senaste album (alla låtar från det albumet var med idag) rankas in på min lista över top 10 album någonsin.
Fix You var magisk, Viva la Vida var underbar och Lost! (min favorit-Coldplay-låt) gav mig små lyckotårar.
Utan tvekan de bäst spenderade 500kr nånsin!
Ni får ursäkta att bloggen är så livlös nu sen killarna kom hit, jag lovar och svär att bloggandet kommer att hålla samma nivå som tidigare. Så lite tid, så mycket att göra helt enkelt..
Det tar så mycket energi, platser som ska besökas, byggnader som ska beskådas, saker som ska göras. Jag har inte haft så här mycket att göra sen....... ja, sen jag jobbade :)
Nu ska jag sova och drömma de bästa av Coldplaydrömmar..
/H
För er andra; en bucket list är en lista på saker man vill göra i livet, typ hoppa fallskärm, åka till Nordpolen, etc etc.
Jag kan idag stryka en punkt på min lista; se Coldplay live.
FY FAN så bra dom var!
Oj, helt hutlöst så bra.. Speciellt med tanke på att deras senaste album (alla låtar från det albumet var med idag) rankas in på min lista över top 10 album någonsin.
Fix You var magisk, Viva la Vida var underbar och Lost! (min favorit-Coldplay-låt) gav mig små lyckotårar.
Utan tvekan de bäst spenderade 500kr nånsin!
Ni får ursäkta att bloggen är så livlös nu sen killarna kom hit, jag lovar och svär att bloggandet kommer att hålla samma nivå som tidigare. Så lite tid, så mycket att göra helt enkelt..
Det tar så mycket energi, platser som ska besökas, byggnader som ska beskådas, saker som ska göras. Jag har inte haft så här mycket att göra sen....... ja, sen jag jobbade :)
Nu ska jag sova och drömma de bästa av Coldplaydrömmar..
/H
26 oktober 2008
Nya bilder
Trevligt oväntat besök, självklart med en öl i handen
Christofer hade nog saknat sin bror, de har jiddrat som galningar senaste dygnen.
Utsikten från Top of the Rocks
Vi
Jag och Gustav
Amazing..
Östra Manhattan, med Queen och Brooklyn i bakgrunden
Supervig yogakille vid Southstreet Seaport som trixade och klämde ihop sig i en låda som var 42x42x42 cm, helt stört.
Lördag
Såja, en lugn stund över att blogga litegrann. Känns som att killarna varit här i en vecka typ...
Igårmorse steg vi upp kl 8 för att åka ut till killarnas hostel (de hade sovit på soffan i lägenheten iom att klockan blev så mycket) och hämta väskorna.
Drog in till Manhattan, åt frukost på Au Bon Pain, tillbaka hem till oss för duschning.
Sen Bourogh Hall, tog bussen till Ikea (utan att gå in) och åkte båten tillbaka. Bra view över både Frihetsgudinnan och Lower Manhattan. Vi gick på Wall Street, kikade på demonstration och trolleritricks.
Sen upp till Rockefeller Center, top of the rocks. Vilken utsikt. 70:e våningen, hela manhattan, Brooklyn i nattmörker, tusentals lampor. Det var verkligen en upplevelse!
Åkte till killarnas nya hostel, sen åkte vi mot Manhattan, med ändrade oss och hoppade av i Brooklyn. Hittade en bar, och hade en trevlig kväll :)
Idag är Gustav och Christofer på hockey, jag och Johan passade, så vi har varit hemma och slöat och sovit, medan det regnat och blåst vansinnigt ute.. Får se om vi vill åka in till Manhattan ikväll, det är ju lördag ändå, men riktigt risigt väder.
På måndag åker vi ut till New Jersey för att se på Coldplay, which is a dream come true!
Jag älskar Coldplay, speciellt nya skivan har jag lyssnat på otaliga gånger. Åh, det ska bli underbart kul!
Jo, om någon äger en (eller helst två) kattransportväskor som vi kan få låna den 7/1 vore det super. Helst av märket Sherpa bag. Måtten får inte överskrida 40x25x23 (väldigt viktigt).
Hör av er till hw87@telia.com!
/H
Igårmorse steg vi upp kl 8 för att åka ut till killarnas hostel (de hade sovit på soffan i lägenheten iom att klockan blev så mycket) och hämta väskorna.
Drog in till Manhattan, åt frukost på Au Bon Pain, tillbaka hem till oss för duschning.
Sen Bourogh Hall, tog bussen till Ikea (utan att gå in) och åkte båten tillbaka. Bra view över både Frihetsgudinnan och Lower Manhattan. Vi gick på Wall Street, kikade på demonstration och trolleritricks.
Sen upp till Rockefeller Center, top of the rocks. Vilken utsikt. 70:e våningen, hela manhattan, Brooklyn i nattmörker, tusentals lampor. Det var verkligen en upplevelse!
Åkte till killarnas nya hostel, sen åkte vi mot Manhattan, med ändrade oss och hoppade av i Brooklyn. Hittade en bar, och hade en trevlig kväll :)
Idag är Gustav och Christofer på hockey, jag och Johan passade, så vi har varit hemma och slöat och sovit, medan det regnat och blåst vansinnigt ute.. Får se om vi vill åka in till Manhattan ikväll, det är ju lördag ändå, men riktigt risigt väder.
På måndag åker vi ut till New Jersey för att se på Coldplay, which is a dream come true!
Jag älskar Coldplay, speciellt nya skivan har jag lyssnat på otaliga gånger. Åh, det ska bli underbart kul!
Jo, om någon äger en (eller helst två) kattransportväskor som vi kan få låna den 7/1 vore det super. Helst av märket Sherpa bag. Måtten får inte överskrida 40x25x23 (väldigt viktigt).
Hör av er till hw87@telia.com!
/H
25 oktober 2008
The shit
Jag fick för ett litet tag sen en anonym donation av en släkting :) Jag har nu beslutat hur jag ska spendera den slanten..
VI SKA OCH SE COLDPLAY!!!!
Lycka i hela kroppen!
Hinner inte skriva mer, många ställen som ska besökas, så lite tid... :)
VI SKA OCH SE COLDPLAY!!!!
Lycka i hela kroppen!
Hinner inte skriva mer, många ställen som ska besökas, så lite tid... :)
24 oktober 2008
Överraskning
Okej, what?! :)
Hur kul är inte det här?
Imorse kring 10 plingade det nere i porten. Det gör det nångång då och då, man brukar inte bry sig, det tjuvplingar rätt ofta. Alla som vi vill ska komma in i huset har nyckel, det är endast om man beställt pizza eller nått som man bryr sig..
Det fortsatte plinga rätt länge, men det var alldeles för tidigt för att ens tänka på att gå ner för trapporna och öppna.
Efter nån minut slutade det plinga, och sen knackade det på dörren. Ooops, nu är postgubben arg tänkte vi, och Chistofer gick och öppnade.
In stövlade Johan och Gustav! Bara sådär..
Det tog flera minuter att vi förstod att de faktiskt var här, det var så stört oväntat!
Jag har inte ens tänkt tanken på att någon skulle komma och överraska oss, okej att någon skulle komma hit, men inte oannonserat... Gud, så kul! :)
Vi har rantat runt stan hela dagen, visat Gustav New York (hans första besök).
Woho! Nu har jag inte tid att blogga mer!
Hur kul är inte det här?
Imorse kring 10 plingade det nere i porten. Det gör det nångång då och då, man brukar inte bry sig, det tjuvplingar rätt ofta. Alla som vi vill ska komma in i huset har nyckel, det är endast om man beställt pizza eller nått som man bryr sig..
Det fortsatte plinga rätt länge, men det var alldeles för tidigt för att ens tänka på att gå ner för trapporna och öppna.
Efter nån minut slutade det plinga, och sen knackade det på dörren. Ooops, nu är postgubben arg tänkte vi, och Chistofer gick och öppnade.
In stövlade Johan och Gustav! Bara sådär..
Det tog flera minuter att vi förstod att de faktiskt var här, det var så stört oväntat!
Jag har inte ens tänkt tanken på att någon skulle komma och överraska oss, okej att någon skulle komma hit, men inte oannonserat... Gud, så kul! :)
Vi har rantat runt stan hela dagen, visat Gustav New York (hans första besök).
Woho! Nu har jag inte tid att blogga mer!
23 oktober 2008
22 oktober 2008
Jag och mina älskade pyamasbyxor
Ja Vivi, saltet kom fram, och ja, vi är saltmissbrukare.
Maldon is the shit :)
Vi ska spara på aktiviteterna till när ni kommer, då ska vi göra dom allra roligaste! Vad vill ni göra, se Phanton of the Opera? Christofer är grymt taggad. Och så måste vi ju gå till HighBar som Anders tipsade om. Kanske också Oyster Bar som Helena rekomenderade.
Ni ser! Det finns tusen miljoner saker att göra i den här staden, och ändå sitter jag här i pyamas, har inte duschat eller ätit frukost, och myser i soffan. Ingen är hemma/vaken. Bara jag.
Borde ha stigit upp kl 9, då hade jag hunnit med säkert 3 grejer från listan vid det här laget!
Men mina pyamasbyxor är så sköna... :)
Jag har ett mål med den här dagen, åka till Atlantic Avenue Mall och inhandla ett par vantar. Det är lite kallt.. 11 grader idag. Brrr. Tur att pyamasbyxorna är så varma :) Det är en gåta att de fulaste och mest slitna pyamasbyxorna är de absolut skönaste!
/H
Maldon is the shit :)
Vi ska spara på aktiviteterna till när ni kommer, då ska vi göra dom allra roligaste! Vad vill ni göra, se Phanton of the Opera? Christofer är grymt taggad. Och så måste vi ju gå till HighBar som Anders tipsade om. Kanske också Oyster Bar som Helena rekomenderade.
Ni ser! Det finns tusen miljoner saker att göra i den här staden, och ändå sitter jag här i pyamas, har inte duschat eller ätit frukost, och myser i soffan. Ingen är hemma/vaken. Bara jag.
Borde ha stigit upp kl 9, då hade jag hunnit med säkert 3 grejer från listan vid det här laget!
Men mina pyamasbyxor är så sköna... :)
Jag har ett mål med den här dagen, åka till Atlantic Avenue Mall och inhandla ett par vantar. Det är lite kallt.. 11 grader idag. Brrr. Tur att pyamasbyxorna är så varma :) Det är en gåta att de fulaste och mest slitna pyamasbyxorna är de absolut skönaste!
/H
Min drömdator
Jag är på jakt efter en dator. Jag har några krav: den ska vara liten, nätt, man ska kunna skriva och surfa på den. Den ska vara så lätt och liten att den ska rymmas i en vanlig handväska. Behöver inte ha superbra ljud eller kunna se film på, en jobbdator, studentdator.
Jag har hittat mina drömmars dator.
Acer Aspire One A150. 1GB ram, 120GB hårddisk, Windows XP Home, Office-paketet.
(här är datorn jämfört med storleken på en vanlig laptop)
Jag behöver inget mer utrymme än 120GB, har jag berättat at jag köpt en extern hårddisk? Den är gullig, den har samma mått som ett pass, är ca 1 cm tjock ock rymmer 250GB. Såhär ser den ut, fast min är svart. Liten, smidig, superbra.
Det bästa med datorn (förutom att den väger mindre än 1 kg) är att den kostar 3500,-.
Den är underbar! Den har tillochmed inbyggd webkamera, perfect.
Lilla kruxet är att den inte har någon CD-enhet, men använder man verkligen den så mycket? Äh, det går köpa externa cd-romenheter också, hittade en för typ 400 kr.
Jag har kollat runt lite, och sådanna här Netbooks (som jag förstått kallas de så) finns sällan med CD-enhet, och de som har det inbyggt kostar från 21000,-.
Kan inte komma på att jag använder CD egentligen alls, är inte USB-minnet den nya CD-skivan?
Ja, en sån här får det bli!
Jag har hittat mina drömmars dator.
Acer Aspire One A150. 1GB ram, 120GB hårddisk, Windows XP Home, Office-paketet.
(här är datorn jämfört med storleken på en vanlig laptop)
Jag behöver inget mer utrymme än 120GB, har jag berättat at jag köpt en extern hårddisk? Den är gullig, den har samma mått som ett pass, är ca 1 cm tjock ock rymmer 250GB. Såhär ser den ut, fast min är svart. Liten, smidig, superbra.
Det bästa med datorn (förutom att den väger mindre än 1 kg) är att den kostar 3500,-.
Den är underbar! Den har tillochmed inbyggd webkamera, perfect.
Lilla kruxet är att den inte har någon CD-enhet, men använder man verkligen den så mycket? Äh, det går köpa externa cd-romenheter också, hittade en för typ 400 kr.
Jag har kollat runt lite, och sådanna här Netbooks (som jag förstått kallas de så) finns sällan med CD-enhet, och de som har det inbyggt kostar från 21000,-.
Kan inte komma på att jag använder CD egentligen alls, är inte USB-minnet den nya CD-skivan?
Ja, en sån här får det bli!
Listan
Jag har börjat få ett litet släng av panik. Vi har varit här halva tiden, och det är typ tusen saker jag vill hinna med innan vi far!
För att strukturera upp det hela har jag lagt till en lista här på bloggen, ni hittar den till höger, under besöksräknaren. To Do/See.
Det här är saker vi vill göra, åka till, titta på. Jag vet redan nu att vi inte kommer hinna göra allt, men jag vill försöka. När man läser listan låter det som vi inte gjort någonting alls. Det har vi.
Idag när jag gick ut från frisörsalongen "gjorde jag bort" några av de punkter jag velat se. Gick till Little Church Around the Corner, gick vidare till Flatiron Building (via Madison Square Park, check!). Sen vidare till Grace Church (där plaketter över offrena från Titanic finns) men de hade tyvärr stängt. Mötte upp Christofer på Forbes Galleries, och fick det avcheckat på listan också.
Så, kära bloggläsare, jag behöver er hjälp för att ta tummen ur rumpan och verkligen åka på alla dessa grejer på listan. Fråga ut mig: Har du gjort något från listan idag?! När ska du åka dit/göra det?
Kräv att jag ska lägga upp bildbevis att jag verkligen besökt dessa ställen!
Om jag känner lite press kanske man motiverar sig... Lite som att ha en träningskompis som sporrar en att visa upp bra resultat, att man gått ner ett kilo eller sprungit 5 kilometer.
Vill också klargöra att ingen motivation ni än försöker förmedla kommer få mig att springa. Aldrig!
Tack på förhand!
För att strukturera upp det hela har jag lagt till en lista här på bloggen, ni hittar den till höger, under besöksräknaren. To Do/See.
Det här är saker vi vill göra, åka till, titta på. Jag vet redan nu att vi inte kommer hinna göra allt, men jag vill försöka. När man läser listan låter det som vi inte gjort någonting alls. Det har vi.
Idag när jag gick ut från frisörsalongen "gjorde jag bort" några av de punkter jag velat se. Gick till Little Church Around the Corner, gick vidare till Flatiron Building (via Madison Square Park, check!). Sen vidare till Grace Church (där plaketter över offrena från Titanic finns) men de hade tyvärr stängt. Mötte upp Christofer på Forbes Galleries, och fick det avcheckat på listan också.
Så, kära bloggläsare, jag behöver er hjälp för att ta tummen ur rumpan och verkligen åka på alla dessa grejer på listan. Fråga ut mig: Har du gjort något från listan idag?! När ska du åka dit/göra det?
Kräv att jag ska lägga upp bildbevis att jag verkligen besökt dessa ställen!
Om jag känner lite press kanske man motiverar sig... Lite som att ha en träningskompis som sporrar en att visa upp bra resultat, att man gått ner ett kilo eller sprungit 5 kilometer.
Vill också klargöra att ingen motivation ni än försöker förmedla kommer få mig att springa. Aldrig!
Tack på förhand!
Nudlar
Dollarn har gått upp till 7,76.
Som direkt motreaktion mot det har jag och Christofer varit och köpt varsitt 6-pack nudlar (1,5 dollar/st).
Jag vet att Josef har berättat att när han åkte till Göteborg för att studera var han mullig och när han kom tillbaka till Piteå var han smal, studentekonomin hade haft direkt inverkan på matbudgeten.
Hoppas man blir smal av att bara äta nudlar i 40 dagar, det är nämligen det vi kommer göra.
Det skulle ju dock inte skada någon av oss om man råkade tappa ett kilo eller fem, så jag väljer att se optimistiskt på detta!
21 oktober 2008
Morgonrutin
Vaknar alltid efter Hanna och undrar vars hon har farit. Hon brukar komma in och prata med mig när jag sover, men jag kommer aldrig ihåg va hon säger......
/C
/C
Morgonrutin
Varje morgon har börjat få en rutin. Kliver upp, drar på mig pyamasbyxorna och masar ut i köket. En kopp te samt yoghurt med granola, sen sätter jag mig framför datorn.
Kollar mailen, hotmailen, Aftonbladet, omy.se, PT, ca 10 andra bloggar, våran blogg för att se om vi fått några kommentarer, samt kollar börs24 vad dollarn ligger på.
Idag låg den på 7,59!
Den är ju egentligen låg med tanke på att den legat kring 9 rätt länge, men för oss gör det skillnad. När vi åkte räknade jag med den dåvarande kursen och hade drygt 5000 dollar att spendera. I nuläget blir samma summa värd 4200 dollar, så hypotetiskt har jag förlorat 800 dollar på ingenting. Jag vet att det är ett ologiskt sätt att räkna, men 800 dollar är ca 6000 svenska kronor i dagsläget, pengar jag hade kunnat ha riktigt kul för.
Man kan självklart inte styra över ekonomin, men om jag hade vetat hade jag köpt dollar i sommras när kursen var på ca 5,95. Då hade jag åkt hit med 5400 dollar.. Drygt.
Jaja, man kan inte sörja för det, men måste tänka om litegrann i shoppingbudgeten. Jag hade tänkt att unna mig lite, sånt som fortfarande är billigare här, typ hudkrämer och smink, men det får man passa.
Vardagslivet är som säkert alla vet inte gratis. Vi handlar matvaror för ca 70 dollar i veckan. Det skulle vara billigare att äta ute ibland, men vi tycker om att laga mat, det är vardagslyx för oss att köpa härliga grönsaker och råvaror, att laga maten själv. Vissa par unnar sig dyr elektronik och smycken, jag och Christofer köper brysselkål och maldonsalt.
Budget... Bara ordet är vansinnigt tråkigt. I det här landet finns allt, speciellt nu när man lärt sig vart man ska söka, outlets, tvärgator med små orginella affärer. Jag skulle kunna hitta allt jag ville, med Google Maps och en fet plånbok.
Det är inte svårt at hitta i New York. När man väl fått kläm på det så ter sig det mesta logiskt. Tunnelbanan är aldrig några problem, man tar sig dit man ska även om man måste byta tåg. Igår steg jag av gröna linjen på 86th St. Utan att tidigare varit där så orienterar man sig direkt. Det syns tydligen också, i och med att en tant kom fram och frågade efter en speciell gata. Utan att ha varit där, så finns informationen nära. Man rabblar Avenyerna; Lexington, Park, Madison, Fifth..Hm, okej, då måste din gata finnas österut, två blocks uppåt.
Det svåraste området är downtown, där går gatorna kors och tvärs, följer inget system och heter Canal Street, Houston Street, Allen Street, få gator är paralella och systemet är ologiskt. Vi har varit en del i dessa områden, så gatnamnen har fastnat. Även här rabblar man, Lafayette, Mulberry, Mott, Elizabeth, Bowery...
Man hittat dock alltid något nytt, en gata man inte gått på, en affär man aldrig hört talas om och saker man aldrig sett.
Jaja, ska iväg till frisören, lite nervös, har inte varit hos någon annan frisör än Sofia på flera år, ska bli intressant!
Kollar mailen, hotmailen, Aftonbladet, omy.se, PT, ca 10 andra bloggar, våran blogg för att se om vi fått några kommentarer, samt kollar börs24 vad dollarn ligger på.
Idag låg den på 7,59!
Den är ju egentligen låg med tanke på att den legat kring 9 rätt länge, men för oss gör det skillnad. När vi åkte räknade jag med den dåvarande kursen och hade drygt 5000 dollar att spendera. I nuläget blir samma summa värd 4200 dollar, så hypotetiskt har jag förlorat 800 dollar på ingenting. Jag vet att det är ett ologiskt sätt att räkna, men 800 dollar är ca 6000 svenska kronor i dagsläget, pengar jag hade kunnat ha riktigt kul för.
Man kan självklart inte styra över ekonomin, men om jag hade vetat hade jag köpt dollar i sommras när kursen var på ca 5,95. Då hade jag åkt hit med 5400 dollar.. Drygt.
Jaja, man kan inte sörja för det, men måste tänka om litegrann i shoppingbudgeten. Jag hade tänkt att unna mig lite, sånt som fortfarande är billigare här, typ hudkrämer och smink, men det får man passa.
Vardagslivet är som säkert alla vet inte gratis. Vi handlar matvaror för ca 70 dollar i veckan. Det skulle vara billigare att äta ute ibland, men vi tycker om att laga mat, det är vardagslyx för oss att köpa härliga grönsaker och råvaror, att laga maten själv. Vissa par unnar sig dyr elektronik och smycken, jag och Christofer köper brysselkål och maldonsalt.
Budget... Bara ordet är vansinnigt tråkigt. I det här landet finns allt, speciellt nu när man lärt sig vart man ska söka, outlets, tvärgator med små orginella affärer. Jag skulle kunna hitta allt jag ville, med Google Maps och en fet plånbok.
Det är inte svårt at hitta i New York. När man väl fått kläm på det så ter sig det mesta logiskt. Tunnelbanan är aldrig några problem, man tar sig dit man ska även om man måste byta tåg. Igår steg jag av gröna linjen på 86th St. Utan att tidigare varit där så orienterar man sig direkt. Det syns tydligen också, i och med att en tant kom fram och frågade efter en speciell gata. Utan att ha varit där, så finns informationen nära. Man rabblar Avenyerna; Lexington, Park, Madison, Fifth..Hm, okej, då måste din gata finnas österut, två blocks uppåt.
Det svåraste området är downtown, där går gatorna kors och tvärs, följer inget system och heter Canal Street, Houston Street, Allen Street, få gator är paralella och systemet är ologiskt. Vi har varit en del i dessa områden, så gatnamnen har fastnat. Även här rabblar man, Lafayette, Mulberry, Mott, Elizabeth, Bowery...
Man hittat dock alltid något nytt, en gata man inte gått på, en affär man aldrig hört talas om och saker man aldrig sett.
Jaja, ska iväg till frisören, lite nervös, har inte varit hos någon annan frisör än Sofia på flera år, ska bli intressant!
Bilder från Atlantic City
(fortsättning från föregående inlägg, läs det först!)
Här är bilderna vi tog i AC, inte de bästa (de flesta är från Gabis kamera) men de ger iaf en liten glimt av hur det var! Man får inte fotografera inne på kasinona, en regel vi förbisåg litegrann ;)
Trött på bussen på morgonen.
Kasiont Bally's.
Vi på promenadstråket som går längsmed stranden vid alla kasinon.
Mys! Kasinot Tropicana i bakgrunden.
Gabriella vid fontän
En tjugondel av alla slotmaskiner inne på Wild Wild West.
Inne på Taj Mahal.
Mäktig utsmyckning av Casars Palace.
Enarmade banditer på Tropicana.
Inne på Bally's.
Vy mot sanddynerna.
Utsikten från shoppingcentret vid Ceasars, Den stora pölen, även kallad Atlanten.
Lite PDOL-känsla av glass/lotteri/pommes frites-försäljarna.
Här är bilderna vi tog i AC, inte de bästa (de flesta är från Gabis kamera) men de ger iaf en liten glimt av hur det var! Man får inte fotografera inne på kasinona, en regel vi förbisåg litegrann ;)
Trött på bussen på morgonen.
Kasiont Bally's.
Vi på promenadstråket som går längsmed stranden vid alla kasinon.
Mys! Kasinot Tropicana i bakgrunden.
Gabriella vid fontän
En tjugondel av alla slotmaskiner inne på Wild Wild West.
Inne på Taj Mahal.
Mäktig utsmyckning av Casars Palace.
Enarmade banditer på Tropicana.
Inne på Bally's.
Vy mot sanddynerna.
Utsikten från shoppingcentret vid Ceasars, Den stora pölen, även kallad Atlanten.
Taj Mahal by night.
Lite PDOL-känsla av glass/lotteri/pommes frites-försäljarna.
Caesar :)
Den mest groteska köttmängd jag nånsin sett, på Pickel's. Detta är min rostbiffsmacka.
Slotmaskiner på Caesars. Jag tog en del tjuvkort :)
Två, väldigt trötta gamblers på tunnelbanan hem, kring 4 på morgonen.
Trip till Atlantic City
Ja, som sagt så besökte vi ju AC i lördags, steg upp väldigt tidigt och åkte in till busstationen som ligger vid 8 Avenue, 42th St. Köpte frukostmacka med pesto och kykling samt apelsinjucie, köpte tur-och-returbiljett för 35 dollar och klev på bussen. Framme drygt 2 timmar senare, vid 1 nån gång, stannar vid Caesars Palace. Där får man lösa in en lapp på sin biljett till en spelvoutcher värd 20 dollar (som man kan kassera in direkt om man vill, teoretiskt kostade biljetten då bara 15 dollar).
Caesars är gigantiskt, ett myller av spelmaskiner, pokerbord, tärningsbord, massor massor överallt! Varje slotmaskin spelar sin egna melodi och pling-pling-plingar var 10:e sekund, så ljudet i lokalen är dövande, helt magiskt vad det lever om, folk i rörelse, mycket intryck hela tiden.
Kikar runt, spelar lite på en-cents maskinerna, tyvärr tar maskinerna inte quarters längre så vi har släpat med ett halvkilo småmynt i onödan. Lyckligtvis går de växla in.
I Atlantic City finns flera stora kasinon, det ena större än det andra. Publiken är väldigt blandad, allt från fint uppklädda kostymnissar och galatjejer till pensionärer med rullatorn parkerad bredvid den enarmade banditen. AC är Las Vegas light som sagt, mindre och lite mindre glamoröst, men fortfarande häpnandsväckande!
AC är paradiset för äldre, mer än 1/3 av alla som vi ser i AC är tanter i träningsoverall med lågskor och krulligt hår. De åker på dagsturer hit, spelar lite av pensionspengarna och tror fullt ut att de kan överlista systemet.
Slotmaskiner är skapta för att folk ska förlora pengar. Vi förlorar litegrann, kanske 15 dollar var, vinner lite, som vi sen förlorar igen. Det är kul, men en del av mig hatar detta mer än något annat.
I trean på gymnasiet ägnade jag flera månader på ett arbete om Svenska spel, spelmissbruk och den svenska statens totala ignorans mot det ökande spelandet och dess konsekvenser. Min syn på spelande är enkel och konsekvent; det är farligt och jag hatar det.
Jag kan spela för skojs skull, leka med nån dollar hit och det, och nån trisslott köper man nån gång per år, men på det stora hela tycker jag hela spelindustrin är vidrig.
Att lägga upp ett koncept som lockar; blinkande lampor, musik, ljud, effekter, allt för att stjäla uppmärksamhet, fokus och vett för att människor ska spendera, sugas in och förlora sig i drömmen om att vara den som vinner den där jackpoten. Alla inne på kasinot tänker tanken; vad skulle jag göra med pengarna om jag vann?
Den tanken är farlig, och leder till besvikelse om man förlorar, jag ska bara vinna tillbaka det jag förlorat, sen ska jag sluta. Och om man vinner; hur mycket mer kan jag vinna?
När jag gick runt bland slotmaskinerna kände jag hur en del av mig verkligen hatar det här. Jag likställer spelande med att dricka alkohol och röka, det är lika farligt, beroendeframkallande, det styr folks psyke, och att hela grejen är en nöjesattraktion stör mig även mer.
Men, utan att dra ner er i mitt "jag hatar spelande"-träsk så ska jag säga att vi hade riktigt roligt. Vi spelade inte så mycket, men att vara där, att se alla lampor, höra alla tusentals ljud, var trevligt. Jag, Christofer och Gabriella har riktigt trevligt tillsammans!
Efter en oändlig jakt på en buffé gav vi upp idéen och åt på en enklare restaurang istället, sen gick vi till ett kasino som hette Bally's för att ta sista bussen hem. Gabriella ville inte åka hem och ville veta om det fanns någon senare buss än 10.55 (som det stod i vår broschyr) så jag gick och frågade en info-tjej bakom en disk.
"When's the last bus for New York?" undrade jag.
"There is no last bus" svarade hon lika oengagerat som alla servicemänniskor.
Detta ställde till en invecklad tankestund för mig, på brochyren stod det en spalt med tider från morgon till sen kväll, och längst ner i spalten stod det 10.55 PM.
Min hjärna gick på högvarv, hade jag fel broschyr eller var jag blind? Nej, sista tiden PM gick fem i elva, och började gå AM från 12.00. Inte ville vi vänta till 12 dagen efter!
I denna stund hade jag varit vaken i alldeles för många timmar och sovit alldeles för få natten innan, men efter typ 2 minuters funderande trillade poletten ner.
Efter PM kommer AM. Listan gick runt, There is no last bus.
Jag trodde jag skulle dö av skratt, nu i efterhand var det ju inte alls speciellt kul, mest korkat, men då när jag var som mest övertrött, då var det de roligaste som hänt på flera veckor. Jag skrattade för mig själv resten av kvällen, nu hade vi helt plötsligt inte bråttom längre, bussarna gick dygnet runt, there is no last bus! Lätta i sinnet gick vi tillbaka till kasiont, hittade ett trevligt tärningsspel vid ett bord och vann 40 dollar!
Efter lite bussbestyr kom vi på 1.15 bussen, framme i New York ca 3.45, gick ett kvarter österut och tog linje 2 som går hela vägen till Franklin Avenue. 1, 2 och 3 är röda linjen, på dagen är 2 och 3 expresståg (dvs stannar bara på få, stora stationer) på Manhattan och blir lokalt tåg (dvs stannar på alla stationer) ute i Brooklyn och 1 är lokat tåg som bara går på Manhattan. Sena kvällar kombinerar de dessa så enbart 2-tåget går, och är då lokalt både på Manhattan och Brooklyn. Detta innebär att från 42th Street stannar tåget på 15 stationer, vilket tar sin tid.
Trötta trillade vi in i lägenheten kring halv 5 efter en mycket lyckad dagstripp! :)
Caesars är gigantiskt, ett myller av spelmaskiner, pokerbord, tärningsbord, massor massor överallt! Varje slotmaskin spelar sin egna melodi och pling-pling-plingar var 10:e sekund, så ljudet i lokalen är dövande, helt magiskt vad det lever om, folk i rörelse, mycket intryck hela tiden.
Kikar runt, spelar lite på en-cents maskinerna, tyvärr tar maskinerna inte quarters längre så vi har släpat med ett halvkilo småmynt i onödan. Lyckligtvis går de växla in.
I Atlantic City finns flera stora kasinon, det ena större än det andra. Publiken är väldigt blandad, allt från fint uppklädda kostymnissar och galatjejer till pensionärer med rullatorn parkerad bredvid den enarmade banditen. AC är Las Vegas light som sagt, mindre och lite mindre glamoröst, men fortfarande häpnandsväckande!
AC är paradiset för äldre, mer än 1/3 av alla som vi ser i AC är tanter i träningsoverall med lågskor och krulligt hår. De åker på dagsturer hit, spelar lite av pensionspengarna och tror fullt ut att de kan överlista systemet.
Slotmaskiner är skapta för att folk ska förlora pengar. Vi förlorar litegrann, kanske 15 dollar var, vinner lite, som vi sen förlorar igen. Det är kul, men en del av mig hatar detta mer än något annat.
I trean på gymnasiet ägnade jag flera månader på ett arbete om Svenska spel, spelmissbruk och den svenska statens totala ignorans mot det ökande spelandet och dess konsekvenser. Min syn på spelande är enkel och konsekvent; det är farligt och jag hatar det.
Jag kan spela för skojs skull, leka med nån dollar hit och det, och nån trisslott köper man nån gång per år, men på det stora hela tycker jag hela spelindustrin är vidrig.
Att lägga upp ett koncept som lockar; blinkande lampor, musik, ljud, effekter, allt för att stjäla uppmärksamhet, fokus och vett för att människor ska spendera, sugas in och förlora sig i drömmen om att vara den som vinner den där jackpoten. Alla inne på kasinot tänker tanken; vad skulle jag göra med pengarna om jag vann?
Den tanken är farlig, och leder till besvikelse om man förlorar, jag ska bara vinna tillbaka det jag förlorat, sen ska jag sluta. Och om man vinner; hur mycket mer kan jag vinna?
När jag gick runt bland slotmaskinerna kände jag hur en del av mig verkligen hatar det här. Jag likställer spelande med att dricka alkohol och röka, det är lika farligt, beroendeframkallande, det styr folks psyke, och att hela grejen är en nöjesattraktion stör mig även mer.
Men, utan att dra ner er i mitt "jag hatar spelande"-träsk så ska jag säga att vi hade riktigt roligt. Vi spelade inte så mycket, men att vara där, att se alla lampor, höra alla tusentals ljud, var trevligt. Jag, Christofer och Gabriella har riktigt trevligt tillsammans!
Efter en oändlig jakt på en buffé gav vi upp idéen och åt på en enklare restaurang istället, sen gick vi till ett kasino som hette Bally's för att ta sista bussen hem. Gabriella ville inte åka hem och ville veta om det fanns någon senare buss än 10.55 (som det stod i vår broschyr) så jag gick och frågade en info-tjej bakom en disk.
"When's the last bus for New York?" undrade jag.
"There is no last bus" svarade hon lika oengagerat som alla servicemänniskor.
Detta ställde till en invecklad tankestund för mig, på brochyren stod det en spalt med tider från morgon till sen kväll, och längst ner i spalten stod det 10.55 PM.
Min hjärna gick på högvarv, hade jag fel broschyr eller var jag blind? Nej, sista tiden PM gick fem i elva, och började gå AM från 12.00. Inte ville vi vänta till 12 dagen efter!
I denna stund hade jag varit vaken i alldeles för många timmar och sovit alldeles för få natten innan, men efter typ 2 minuters funderande trillade poletten ner.
Efter PM kommer AM. Listan gick runt, There is no last bus.
Jag trodde jag skulle dö av skratt, nu i efterhand var det ju inte alls speciellt kul, mest korkat, men då när jag var som mest övertrött, då var det de roligaste som hänt på flera veckor. Jag skrattade för mig själv resten av kvällen, nu hade vi helt plötsligt inte bråttom längre, bussarna gick dygnet runt, there is no last bus! Lätta i sinnet gick vi tillbaka till kasiont, hittade ett trevligt tärningsspel vid ett bord och vann 40 dollar!
Efter lite bussbestyr kom vi på 1.15 bussen, framme i New York ca 3.45, gick ett kvarter österut och tog linje 2 som går hela vägen till Franklin Avenue. 1, 2 och 3 är röda linjen, på dagen är 2 och 3 expresståg (dvs stannar bara på få, stora stationer) på Manhattan och blir lokalt tåg (dvs stannar på alla stationer) ute i Brooklyn och 1 är lokat tåg som bara går på Manhattan. Sena kvällar kombinerar de dessa så enbart 2-tåget går, och är då lokalt både på Manhattan och Brooklyn. Detta innebär att från 42th Street stannar tåget på 15 stationer, vilket tar sin tid.
Trötta trillade vi in i lägenheten kring halv 5 efter en mycket lyckad dagstripp! :)
20 oktober 2008
Tyvärr...
..har jag inga bilder att leverera än, jag lovar att få upp dem under morgondagen.
Idag har jag haft en oerhört mysig men icke-produktiv dag. Pga av det höstkyliga vädret slog vi igång elementen idag, men det är ett rätt gammalt system så det tar tid på sig att starta. Klädmunderingen har därför varit; pyamasbyxor, urtvättat bomullslinne, Chistofers stora tröja och världens gosigaste myssockar, allt detta under ett stort queensize-täcke med satinsängkläder med en bok, lite godis och Marabou.
Chistofer har legat ute och sett film i vardagsrummet, Linnea och Gabriella har varit... nånstans och jag har kunnat ägna min hundra procentiga uppmärksamhet till Brustna hjärtans café.
Det var en av de böcker som Helena skickade, men i och med att jag haft så mysigt och inga störningsmoment så är boken tyvärr slut, redan på en dag.
Lyckligtvis så är uppföljaren, eller nästa bok av Lolly Winston, Lyckan säljs separat, en av de böcker som mamma hade skickat.
Jag är tvungen att sakta ner på lästakten, vill suga på dessa böcker som goda karameller.
Måste i samma veva sakta ner på karamelltakten också,
a minute on the lips, forever on the hips!
En riktig stilsam men trevligt dag, sådanna dagar man önskar att man kan ta sig tid till, när höstvädret ilar och man känner sig trött. Skönt att känna att man har den tiden.
Om någon dag är det halvtid för oss här i New York. Tiden går snabbt, pengarna går åt, man har tid att tänka, reflektera, grubbla, utvärdera.
Jag kommer nog se tillbaka på den här tiden som den tiden då man hade tid att fundera lite över sin situation, sina åsikter och sin framtid.
Jag kommer allid att vara stolt över mig själv för att jag uppfyllde min dröm om att bo i New York, som jag och Simon pratade om när vi var yngre, jag ville till USA, han ville bo i Tallin. Min bror var ganska ung när han drömde om Baltstaterna, tror inte att den drömmen kvarstår, men vem vet, Estland har säkert en hel del rör som behöver krökas till :)
Å, min bror, saknar dig! Tur att jag hittat julklappen som löser ditt eviga vardagsproblem!
En av många saker som den här resan har gett mig är känslan av saknad. Piteå i all ära, men om man befinner sig max 15 min från alla man känner uppstår aldrig saknad. Det är nyttigt att åka bort och sakna familj och vänner, i alla fall i 3 månader. Så kommer man hem till julen, umgås, träffas, pratar extra mycket. Ska bli trevligt, pluttenuttigt och hederligt gemytligt!
Imorgon ska jag åka in till stan, gå på Manhattans gator och njuta att jag är i New York!
Godnatt..
Idag har jag haft en oerhört mysig men icke-produktiv dag. Pga av det höstkyliga vädret slog vi igång elementen idag, men det är ett rätt gammalt system så det tar tid på sig att starta. Klädmunderingen har därför varit; pyamasbyxor, urtvättat bomullslinne, Chistofers stora tröja och världens gosigaste myssockar, allt detta under ett stort queensize-täcke med satinsängkläder med en bok, lite godis och Marabou.
Chistofer har legat ute och sett film i vardagsrummet, Linnea och Gabriella har varit... nånstans och jag har kunnat ägna min hundra procentiga uppmärksamhet till Brustna hjärtans café.
Det var en av de böcker som Helena skickade, men i och med att jag haft så mysigt och inga störningsmoment så är boken tyvärr slut, redan på en dag.
Lyckligtvis så är uppföljaren, eller nästa bok av Lolly Winston, Lyckan säljs separat, en av de böcker som mamma hade skickat.
Jag är tvungen att sakta ner på lästakten, vill suga på dessa böcker som goda karameller.
Måste i samma veva sakta ner på karamelltakten också,
a minute on the lips, forever on the hips!
En riktig stilsam men trevligt dag, sådanna dagar man önskar att man kan ta sig tid till, när höstvädret ilar och man känner sig trött. Skönt att känna att man har den tiden.
Om någon dag är det halvtid för oss här i New York. Tiden går snabbt, pengarna går åt, man har tid att tänka, reflektera, grubbla, utvärdera.
Jag kommer nog se tillbaka på den här tiden som den tiden då man hade tid att fundera lite över sin situation, sina åsikter och sin framtid.
Jag kommer allid att vara stolt över mig själv för att jag uppfyllde min dröm om att bo i New York, som jag och Simon pratade om när vi var yngre, jag ville till USA, han ville bo i Tallin. Min bror var ganska ung när han drömde om Baltstaterna, tror inte att den drömmen kvarstår, men vem vet, Estland har säkert en hel del rör som behöver krökas till :)
Å, min bror, saknar dig! Tur att jag hittat julklappen som löser ditt eviga vardagsproblem!
En av många saker som den här resan har gett mig är känslan av saknad. Piteå i all ära, men om man befinner sig max 15 min från alla man känner uppstår aldrig saknad. Det är nyttigt att åka bort och sakna familj och vänner, i alla fall i 3 månader. Så kommer man hem till julen, umgås, träffas, pratar extra mycket. Ska bli trevligt, pluttenuttigt och hederligt gemytligt!
Imorgon ska jag åka in till stan, gå på Manhattans gator och njuta att jag är i New York!
Godnatt..
19 oktober 2008
Atlantic City
Jeases, så trevligt vi har haft. Trötta, outsövda, men glada!
Igår steg vi upp kring halv åtta, efter fyra ynka timmars sömn, i natt kring fem gick vi och la oss.. Tung dag, men sååå värt det! Åh, det var verkligen en upplevelse..
Jag skriver mer när jag laddat över bilderna från våra kameror, gissar att det är ungefär 150 bilder att välja mellan. Ni ska få de allra bästa! :)
Igår kom hösten till New York, idag slår vi på elementen lite lätt. Det är så stor skillnad på Pitekyla och New Yorkkyla, här blir det ilande kallt, det blåser mer och man blir kall i märgen. Tur att det finns tusentals med Starbucks (numera kallat "buckan") där man kan värma sig med en varm choklad!
Christofer svarar inte när man petar på honom, han är så trött så jag lär väl inte se honom på hela dagen..
Tror jag ska krypa ner under täcket med en bok (läst ut 1 av 7, six to go) och lite Marabou! :)
/H
Igår steg vi upp kring halv åtta, efter fyra ynka timmars sömn, i natt kring fem gick vi och la oss.. Tung dag, men sååå värt det! Åh, det var verkligen en upplevelse..
Jag skriver mer när jag laddat över bilderna från våra kameror, gissar att det är ungefär 150 bilder att välja mellan. Ni ska få de allra bästa! :)
Igår kom hösten till New York, idag slår vi på elementen lite lätt. Det är så stor skillnad på Pitekyla och New Yorkkyla, här blir det ilande kallt, det blåser mer och man blir kall i märgen. Tur att det finns tusentals med Starbucks (numera kallat "buckan") där man kan värma sig med en varm choklad!
Christofer svarar inte när man petar på honom, han är så trött så jag lär väl inte se honom på hela dagen..
Tror jag ska krypa ner under täcket med en bok (läst ut 1 av 7, six to go) och lite Marabou! :)
/H
18 oktober 2008
Gamblers
Som jag förstår det är det nån sorts viktigt match på G där hemma, heja heja, vem det nu än är som spelar!
Såhär tidigt har jag aldrig stigit upp sen jag kom hit (om man bortser från min jetlaggade första vecka när jag vaknde 5 varje morgon)... Aaaah, klockan är ju typ 2 hemma, vilket betyder att det är typ 8 här. AAAH! Gräsligt tidigt.. Bara för att åka till nån buss, som går nånstans....
Eller jovisst ja, den går ju till Atlantic City, baby! Woho!!
Las Vegas light kan man väl säga, faktiskt var Atlantic City inspirationskällan till spelet Monopol, det ni! Dit ska vi idag :)
Det tar ca två timmar med buss, inte så farligt.
Så, nu ska vi äta frukost, packa alla våra quarters (25 centare, ca 1,35 kronor) och börja åka.
Håll tummarna för oss! :)
Såhär tidigt har jag aldrig stigit upp sen jag kom hit (om man bortser från min jetlaggade första vecka när jag vaknde 5 varje morgon)... Aaaah, klockan är ju typ 2 hemma, vilket betyder att det är typ 8 här. AAAH! Gräsligt tidigt.. Bara för att åka till nån buss, som går nånstans....
Eller jovisst ja, den går ju till Atlantic City, baby! Woho!!
Las Vegas light kan man väl säga, faktiskt var Atlantic City inspirationskällan till spelet Monopol, det ni! Dit ska vi idag :)
Det tar ca två timmar med buss, inte så farligt.
Så, nu ska vi äta frukost, packa alla våra quarters (25 centare, ca 1,35 kronor) och börja åka.
Håll tummarna för oss! :)
Sushi
Trevligt med kommentarer, det känns roligt att skriva oftare när man vet att man har publik :)
Strosat på stan idag, Chinatown är...hmm.. intressant, men snuskigt och äckligt, hela området luktar död hund. Om man går österut på Canal street blir det bara värre och värre. Det finns en del bra affärer, men jag går bara dit om jag verkligen måste..
Idag var jag och Gabriella där för att söka efter ett bussbolag, men vi hittade det inte.
Jag mötte upp Christofer vid Penn Station (han kom in senare för han skulle blogga) och vi gick mot 42th St. Mitt när vi gick där så hör vi nått vi känner igen, norrländska! Jag var bara tvungen att fråga vart de kom ifrån, de var två Ume-killar (med grov västerbottniska) som var på semester. Norrland är aldrig långt borta!
Oh, jag har börjat köpa lite julklappar. So far har jag köpt till Simon och Vivi, och jag vet vad jag ska köpa till mamma. Superroligt att köpa personliga saker i en stad där det finns nått för alla!
Jag och Christofer har fått sushi-dille. Det är så gott! Det finns sushiresturanger på massa ställen, plus att man kan köpa de på väldigt många supermarkets, typ WholeFoods och Food Emporium. Kockarna står och gör den direkt, superfräscht.
Idag har Christofer lagat sushi åt mig, gott som bara den!
Så, fredagkväll, vi ska ta det lugnt, ska upp tidigt imorgon.
Imorgon ska vi nämligen till Atlantic City, woohoo! :)
/H
17 oktober 2008
Välkommen till köket.
Nu börjar jag sakna att jobba.
Att jobba som kock är bland det roligaste som finns. Jag menar att stå och svettas i kök i flera timmar om dagen, lönen är inte den bästa, ob på 18,50 kr, dagar som kan strecka sig till 16 timmar, att klara av en 100 timmars vecka och fortfarande känna taget på att jobba. Där skärsår och brännskador ingår i den dagliga rutinen. Ja, jag vet det kanske låter konstigt för er "dödliga" men en kock är odödlig..
Okej låt mig förklara.
Jag kommer väl ihåg många kvällar när man har satts under pressade situationer och maten är på väg att ta slut och man är bara halvvägs igenom kvällen, eller för att utrycka mig i kock termer "sitta i skiten". Nya beställningar kommer in. Man börjar rota i kylen efter dom grejer man behöver, plötligt ber en av servitriserna fram bord 10 och snart där efter kommer en annan och ber fram bord 7 och 3. Huvudet är fullt av grejer just nu, men ger man sig bara fan på att man klarar det så gör man det! Behövs det så har du alltid någon som hjälper dig, man behöver så gott som aldrig fråga två gånger om hjälp, köket jobbar som ett team även om man sina egna stationer.
Man måste kunna skilja på jobb och fritid, att din kökschef ställer sig framför dig och frågar VA FAN TÄNKTE DU eller ÄR DU DUM I HUVUDET? för att man har gjort en tabbe i köket, det betyder inte att han hatar dig. När ridån går igen senare på kvällen och det är dags att gå hem så lämnar man jobbet innanför dörren när man låser. Jag vet en kväll när jag hade satt för mycket peppar på en carpaccio och ett helvete bröt ut för det. Det slutade senare på kvällen med att vi skålade med en White Russian ute på krogen. Det är också en sak som är säker, att alltid någon ställer frågan, utgång ikväll? Det brukar ofta ske kring åtta eller nio.
Med en kockkollega så kan man prata om vad som helst. Jag vet att jag kan säga till min kökschef eller för den delen någon annan kock i köket vad som som stör mig, allmäna kvinnoproblem eller kanske bara att man har det tungt just nu. Det kommer att stanna mellan oss.
Att ha ett jobb där kunskaperna flödar kring en hela tiden, där du aldrig är fulllärd. Som kock kan man alltid lära sig mer. Du kanske inte kommer att kunna tjäna så bra med pengar, men att ha folk som kommer och tackar dig för en fantastisk kväll efter dom har ätit en femrätters meny, när någon berättar för dig att det var nog det godaste dom någonsin ätit, det kan inte mäta sig med pengar. Att jobba som kock är nått speciellt.
"Att laga mat är en enorm kick. Det är som att ha jordens erektion, med Viagra strösslat ovanpå, och tolv timmar senare har den fortfarande inte gett med sig."
- Gordon Ramsey.
"Kockar jobbar när andra roar sig, de arbetar för att andra ska kunna roa sig och lagar till mat som de sjävla aldrig skulle ha råd att äta."
-Bill Buford
/C
Att jobba som kock är bland det roligaste som finns. Jag menar att stå och svettas i kök i flera timmar om dagen, lönen är inte den bästa, ob på 18,50 kr, dagar som kan strecka sig till 16 timmar, att klara av en 100 timmars vecka och fortfarande känna taget på att jobba. Där skärsår och brännskador ingår i den dagliga rutinen. Ja, jag vet det kanske låter konstigt för er "dödliga" men en kock är odödlig..
Okej låt mig förklara.
Jag kommer väl ihåg många kvällar när man har satts under pressade situationer och maten är på väg att ta slut och man är bara halvvägs igenom kvällen, eller för att utrycka mig i kock termer "sitta i skiten". Nya beställningar kommer in. Man börjar rota i kylen efter dom grejer man behöver, plötligt ber en av servitriserna fram bord 10 och snart där efter kommer en annan och ber fram bord 7 och 3. Huvudet är fullt av grejer just nu, men ger man sig bara fan på att man klarar det så gör man det! Behövs det så har du alltid någon som hjälper dig, man behöver så gott som aldrig fråga två gånger om hjälp, köket jobbar som ett team även om man sina egna stationer.
Man måste kunna skilja på jobb och fritid, att din kökschef ställer sig framför dig och frågar VA FAN TÄNKTE DU eller ÄR DU DUM I HUVUDET? för att man har gjort en tabbe i köket, det betyder inte att han hatar dig. När ridån går igen senare på kvällen och det är dags att gå hem så lämnar man jobbet innanför dörren när man låser. Jag vet en kväll när jag hade satt för mycket peppar på en carpaccio och ett helvete bröt ut för det. Det slutade senare på kvällen med att vi skålade med en White Russian ute på krogen. Det är också en sak som är säker, att alltid någon ställer frågan, utgång ikväll? Det brukar ofta ske kring åtta eller nio.
Med en kockkollega så kan man prata om vad som helst. Jag vet att jag kan säga till min kökschef eller för den delen någon annan kock i köket vad som som stör mig, allmäna kvinnoproblem eller kanske bara att man har det tungt just nu. Det kommer att stanna mellan oss.
Att ha ett jobb där kunskaperna flödar kring en hela tiden, där du aldrig är fulllärd. Som kock kan man alltid lära sig mer. Du kanske inte kommer att kunna tjäna så bra med pengar, men att ha folk som kommer och tackar dig för en fantastisk kväll efter dom har ätit en femrätters meny, när någon berättar för dig att det var nog det godaste dom någonsin ätit, det kan inte mäta sig med pengar. Att jobba som kock är nått speciellt.
"Att laga mat är en enorm kick. Det är som att ha jordens erektion, med Viagra strösslat ovanpå, och tolv timmar senare har den fortfarande inte gett med sig."
- Gordon Ramsey.
"Kockar jobbar när andra roar sig, de arbetar för att andra ska kunna roa sig och lagar till mat som de sjävla aldrig skulle ha råd att äta."
-Bill Buford
/C
16 oktober 2008
Torsdag 16/10
Ja, det är sant som Helena säger, det viktigaste är ju att folk läser bloggen, det är trevligt att kunna dela med sig av sina upplevelser.
Men kommentarer är trevliga med, så man vet vem som läser :)
Jag och Chrisofer diskuerade mat igår, vad man äter här jämfört med hemma i Sverige. För min del så har bröd blivit rätt så oviktigt, äter nästan aldrig bröd. Ibland när man äter en macka på stan, men äter aldrig hamburgare (dvs inte hamburgarbröd) och det var längesen jag åt bröd till frukost, jag är helt enkelt inte sugen.
Inte heller kött har det blivit så mycket av (nöt och fläsk). Fisk har vi ätit nån gång och kyckling blir det rätt ofta, men hemma åt vi kött, medium rare med stekt ostronskivling och beasås. Det har jag inte ens blivit sugen på här.
Hemma mår jag dåligt på mjölk, men här kan jag dricka både mjölk och äta yoghurt utan problem, det är en annan flora på något sätt..
Det är så kul att handla mat på storköpen här, utbudet är stort och annorlunda, självklart finns deras monsterförpackningar av godis/juice/chips/kakor, men de är mer äcklande än lockande. Fast de är ofta utrustade med en frukt och grönsaksavdelning, och vi har spenderat många timmar kollandes på dessa, speciellt på de lite finare gourmetaffärerna som WholeFoods och Dean & Deluca. Om vi var miljonärer..... :)
Något som finns här i överflöd är inredning, tavlor, tapeter, möbler, saker jag vill ta hem! Som det ser ut nu så beger vi oss ner till Stockholm i januari, en lägenhet på Lurstigen 6 på 54 kvadrat för oss och Kumar och Kardes såklart. Jag har inte sett lägenheten än, men i mitt huvud har jag redan börjat inreda! Det blir mkt secondhand och blocket pga av budget, men det går göra på ett bra sätt och jag längtar.. Känsan att kliva in i en lägenhet, känna att "här bor jag" och att få göra det till ett hem, jag älskar den känslan!
Så alla som har prylar över, möbler de inte vill ha kvar, grejer de tänkte lämna bort, tänk på att det är jul snart *blink blink*
Man längtar hem efter alla man saknar, släkt, vänner, katter, men jag längtar till Stockholm också :)
Ja, tillbaka till USA och nu, något som man visste var stort här, men inte riktigt fattade hur stort, är Halloween. Det är redan överallt, och det är typ två veckor kvar.
Tänk er när julpyntet kommer i november till Coop och man tänker "shit, så mycke grejer, redan!, det måste vara helt störa summor som läggs ner på sånt här". Så är det är, gånger typ 400. Halloween tar över sunt förnuft, nästlar sig in överallt! Nyckelringar, ljus, förkläden, handdukar, tavlor, brödrostar, godis, bullpåsar, krukor, det finns pumpor överallt.
Och ändå har det inte ens nått sin kulmen än.. Många pumpor att vänta.
Att klä ut sig på Halloween är en hel industri här, många miljoner dollar som läggs ner på kostymer, peruker och smink varje år, men det är otroligt kul.. Vi har varit och spanat in lite kostymer, det finns verkligen allt, fantasin har inga gränser.
Jag har kikat på en kostym på K-mart, jag kanske går som pruttkudde. Underbart roligt!
Inte lika roligt om man ska ut på nattklubb senare, men man behöver då iaf inte fixa håret :)
Nu är det frukost som gäller, sen SoHo.
Kram!
/H
Men kommentarer är trevliga med, så man vet vem som läser :)
Jag och Chrisofer diskuerade mat igår, vad man äter här jämfört med hemma i Sverige. För min del så har bröd blivit rätt så oviktigt, äter nästan aldrig bröd. Ibland när man äter en macka på stan, men äter aldrig hamburgare (dvs inte hamburgarbröd) och det var längesen jag åt bröd till frukost, jag är helt enkelt inte sugen.
Inte heller kött har det blivit så mycket av (nöt och fläsk). Fisk har vi ätit nån gång och kyckling blir det rätt ofta, men hemma åt vi kött, medium rare med stekt ostronskivling och beasås. Det har jag inte ens blivit sugen på här.
Hemma mår jag dåligt på mjölk, men här kan jag dricka både mjölk och äta yoghurt utan problem, det är en annan flora på något sätt..
Det är så kul att handla mat på storköpen här, utbudet är stort och annorlunda, självklart finns deras monsterförpackningar av godis/juice/chips/kakor, men de är mer äcklande än lockande. Fast de är ofta utrustade med en frukt och grönsaksavdelning, och vi har spenderat många timmar kollandes på dessa, speciellt på de lite finare gourmetaffärerna som WholeFoods och Dean & Deluca. Om vi var miljonärer..... :)
Något som finns här i överflöd är inredning, tavlor, tapeter, möbler, saker jag vill ta hem! Som det ser ut nu så beger vi oss ner till Stockholm i januari, en lägenhet på Lurstigen 6 på 54 kvadrat för oss och Kumar och Kardes såklart. Jag har inte sett lägenheten än, men i mitt huvud har jag redan börjat inreda! Det blir mkt secondhand och blocket pga av budget, men det går göra på ett bra sätt och jag längtar.. Känsan att kliva in i en lägenhet, känna att "här bor jag" och att få göra det till ett hem, jag älskar den känslan!
Så alla som har prylar över, möbler de inte vill ha kvar, grejer de tänkte lämna bort, tänk på att det är jul snart *blink blink*
Man längtar hem efter alla man saknar, släkt, vänner, katter, men jag längtar till Stockholm också :)
Ja, tillbaka till USA och nu, något som man visste var stort här, men inte riktigt fattade hur stort, är Halloween. Det är redan överallt, och det är typ två veckor kvar.
Tänk er när julpyntet kommer i november till Coop och man tänker "shit, så mycke grejer, redan!, det måste vara helt störa summor som läggs ner på sånt här". Så är det är, gånger typ 400. Halloween tar över sunt förnuft, nästlar sig in överallt! Nyckelringar, ljus, förkläden, handdukar, tavlor, brödrostar, godis, bullpåsar, krukor, det finns pumpor överallt.
Och ändå har det inte ens nått sin kulmen än.. Många pumpor att vänta.
Att klä ut sig på Halloween är en hel industri här, många miljoner dollar som läggs ner på kostymer, peruker och smink varje år, men det är otroligt kul.. Vi har varit och spanat in lite kostymer, det finns verkligen allt, fantasin har inga gränser.
Jag har kikat på en kostym på K-mart, jag kanske går som pruttkudde. Underbart roligt!
Inte lika roligt om man ska ut på nattklubb senare, men man behöver då iaf inte fixa håret :)
Nu är det frukost som gäller, sen SoHo.
Kram!
/H
Vi protesterar
Dollarjävlen är uppe i 7,54...
...och ingen kommenterar vår blogg :(
Plus att man måste trycka minst 4 gånger för att få fram ett T på mitt tangenbord.
OCH min dator stängde av sig själv igårkväll av överhettning, batteriet är på sista svängen.
Men det har varit en riktigt bra dag, jag hittade Urban Outfitters :)
/H
...och ingen kommenterar vår blogg :(
Plus att man måste trycka minst 4 gånger för att få fram ett T på mitt tangenbord.
OCH min dator stängde av sig själv igårkväll av överhettning, batteriet är på sista svängen.
Men det har varit en riktigt bra dag, jag hittade Urban Outfitters :)
/H
15 oktober 2008
Manhattan Bridge
(fortsättning från föregående inlägg)
Vid 9-tiden mötte vi upp med Gabi och Elisabeth och promenerade över Manhattan Bridge (ligger några hundra meter "uptown" från Brooklyn Bridge, båda går över East River).
Tog en massa kort över vårt kära Manhattan och man blir lite kär för varje gång man ser staden på håll i nattmörkret.
Efteråt gick vi till Little Italy på café, jag åt en Flute Limoncello (citrus-glass-sorbet-typ), Christofer åt hasselnötsglass och citronsorbet, Gabriella en chai-latte och Elisabeth en Chocolate Fudge Cake. Väldigt trevligt, mysigt och gott :)
Så, nu är det verkligen dax att sova, man är nästan lite trött i benen!
/H
Vid 9-tiden mötte vi upp med Gabi och Elisabeth och promenerade över Manhattan Bridge (ligger några hundra meter "uptown" från Brooklyn Bridge, båda går över East River).
Tog en massa kort över vårt kära Manhattan och man blir lite kär för varje gång man ser staden på håll i nattmörkret.
Efteråt gick vi till Little Italy på café, jag åt en Flute Limoncello (citrus-glass-sorbet-typ), Christofer åt hasselnötsglass och citronsorbet, Gabriella en chai-latte och Elisabeth en Chocolate Fudge Cake. Väldigt trevligt, mysigt och gott :)
Så, nu är det verkligen dax att sova, man är nästan lite trött i benen!
/H
Prospect Park Zoo
(fortsättning från föregående inlägg)
I utkanten av Prospect Park ligger Prospect Park Zoo, en väldigt fin djurpark med över 140 olika arter från hela världen. Det kostade 6 dollar att gå in, väl spenderade pengar.
Här är lite bilder!
I utkanten av Prospect Park ligger Prospect Park Zoo, en väldigt fin djurpark med över 140 olika arter från hela världen. Det kostade 6 dollar att gå in, väl spenderade pengar.
Här är lite bilder!
En nykläckt Lubbe!
Mitt i parken finns sjölejonen, de låter rätt underligt, fick med ett brölande på film!
Här är en video jag spelade in av matningen/uppvisning av sjölejonen. De är otroligt smarta djur! Först när vi kom så simmade de bara runt och brölade, men under uppvisningen så visade de verkligen sin intelligens...
Prospect Park
Vilken lång dag... Vi har haft riktigt trevligt idag!
Steg upp vid 11 och pratade med Lyckovägen och Storsträsk ett tag, sen Furunäsvägen för ett snabbt gratulerande.
Efter det gick vi till Prospect Park och promenerade runt i 1,5 timme.
Tog lite bilder, det är så himla fint och grönt och STORT (2,1 kvadratkilometer). Det är samma personer som designat denna park som har gjort Central Park.
Idag har vi haft ca 23 grader, det är rätt nice med sommarväder i mitten av oktober. Temperaturen är betydligt högre än vanligt, men jag klagar inte :)
Steg upp vid 11 och pratade med Lyckovägen och Storsträsk ett tag, sen Furunäsvägen för ett snabbt gratulerande.
Efter det gick vi till Prospect Park och promenerade runt i 1,5 timme.
Tog lite bilder, det är så himla fint och grönt och STORT (2,1 kvadratkilometer). Det är samma personer som designat denna park som har gjort Central Park.
Idag har vi haft ca 23 grader, det är rätt nice med sommarväder i mitten av oktober. Temperaturen är betydligt högre än vanligt, men jag klagar inte :)
Fortsätter i ett annat inlägg pga bildtjorv!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)