Hej

Mitt första blogginlägg, dagens ungdom va? 10 dagar gammal och kan redan blogga från iPhone.

Jag mår bra, jag äter och sover och myser. Sedan 4 nätter tillbaka sover jag 7 timmar utan nattamning, det tycker min mamma är skönt. Sen på morgonen brukar jag hänga med pappa på soffan och lyssna när han sjunger (vem fan är Bruce Springsteen?). Under tiden brukar mamma tvätta sig, äta frukost och fixa till sig, sen ska det ätas en stund och sen sovas.
På eftermiddagen har jag en tretimmars-koma när jag sover stenhårt, INGET kan väcka mig. På kvällen brukar jag käka rätt mycket, då sitter mamma och pappa ändå i soffan så då passar det ju super. Pappa hämtar vatten till mamma och masserar hennes fötter och är en riktig hjälte (säger mamma iaf). Sen går jag och mamma och lägger oss vid elva-tolv-tiden och sover tills det blivit morgon igen.


Snart ska vi till BVC för första gången och hälsa på de snälla tanterna och kolla om jag gått upp i vikt men det är knappast troligt efter min bajsfest med pappa nu på morgonen!

PS. Tack för koftan familjen Lindvall, jag ska prova klänningen och strumpbyxorna också när det blivit lite varmare väder. DS.

Pappas näsa är god.


Mycket intressanta grejer att spana på.


Jättefina blommor som kom med bud från Christofers jobb.


Christofer ser på film med Mjunkan ute i soffan. Jag tänkte lägga mig och läsa en bok bredvid den här mysiga goseflickan. Imorgon ska jag till frisören, då blir det pappa-dottermys här hemma.

Godnatt!

Känner mig nästan spinkig, en vecka efter förlossningen. 11 kg till min målvikt, hoppas nå den innan året är slut.

Såhär gillar hon att ligga när hon sover djupt, raklång som i givakt :) Hon ser så allvarlig ut, min fina dotter..




Och såhär ser mamma ut 6 dagar efter förlossningen. Det tar sig! Dock är magen som bulldeg och har noll koll på muskler eller elasticitet än, men det kommer. Brösten är sprängfyllda med mjölk och min BH i strl 80F är på tok för liten.. Men det löser sig det också :)

Livet just nu

Vi mår hur bra som helst. Vi får sova relativt mycket, hon vill amma rekordlänge, flera timmar ibland, men då sover hon som en stock efter det, ibland 5 om man har tur :) Amningen gör inte ont längre, jag har hittat mitt speciella sätt och en bra kräm att smörja in med. Ska fixa en till amnings-BH som jag kollat på under graviditeten. Det är ju svårt att veta vad man gillar innan man provat på det.. Men jag ska köpa en från Twilfit som man bara vickar ner, det funkar bäst för mig.

Favoritplagget just nu är pyamasar med fötter, helst sånna med dragkedja. Då vet man att hon alltid har strumpor på sig :) Navelskrumpen är lite äcklig och luktar lite funky, men den trillar snart bort och då kan vi börja använda lite andra kläder, vill inte att det ska skava och komma blod på dom, så vi kör på pyamasar dygnet runt nu.
Vi använder strl 50/56 just nu men har redan börjat lägga bort kläder som hon inte längre kan ha. Något säger mig att den här tösen kommer växa på rätt bra :)
Tur vi har MASSOR av 62/68.

Man lär sig otroligt snabbt hur man vill ha det och vad man gillar och inte gillar. Pyjamas med fot är bra, bodys som omlottknyts är också bra, men andra funkar med så länge det finns knappar i kragen. Hängselbyxor med inbyggda fötter är också super. Mössa med knyt är bra, och PoP-overallen vi fått låna av Erika och Dennis är suverän. Filtarna går varma här hemma, bra köp :)

Vi har verkligen allt. Jag skojar inte, vi har allt vi behöver, och ännu mer!
Så fort hon fått ett personnummer ska vi börja kolla på barnförsäkringar. Står mellan Trygg Hansa och Folksam.

Hon gillar att titta på ansikten när man gapar och på Pingu-speldosan när den spelar. Hon ligger helt still och tittar en i ögonen, ibland lite vindögt men det är rätt svårt att fokusera när man bara är 6 dagar.








Hon gillar att sova på pappas bröst, och mammas med för den delen. Hon sover bra i vagnen och otroligt bra i bärselen vi fick låna av familjen Stubbergaard. Man känner sig som en kängru, men hon slocknar direkt!
Hon sover på soffan och i vår säng men än inte i sin säng. Det blir sen..






Här ligger hon och kalasbajsar. Amningskudden funkar utmärkt som ryggstöd och när vi ammar.

Så, just nu läget under kontroll. Det kan lätt vara förändrat till imorgon ;)

Nu har hon ett namn!

Vi har funderat och tänkt, provat att kalla henne olika namn. De namn vi tidigare tänkt oss funkade inte alls, det såg vi direkt när hon kom ut och låg på mitt bröst. Då sa Christofer ett namn som vi aldrig tidigare pratat om, och även fast vi provat andra namn sen dess så inser vi båda att inget annat duger.

Hon heter Brunström efter sin far (och i framtiden kanske även hennes mor, vem vet).
Hon hade ett mellannamn klart redan innan hon kom, Ywonne, efter min underbara mormor, hennes gammelmormor. Min mamma, hennes mormor, heter Ywonne i mellannamn också.
Och så fick hon ett till mellannamn lite av slump faktiskt. Jag heter Karolina i mellannamn och hade namnsdag den dagen hon kom, 20/5. Så då får hon heta Karolina i mellannamn också, bara för att hon kom så lägligt :)

Så här har ni världens finaste Vilma Karolina Ywonne Brunström!


Vi har vetat ändå ett tag att det är Vilma hon ska heta, men man vill ändå prova det lite för sig själv först och se om man kommer på nått annat. Alla förslag har dock känts så tarvliga i jämförelse när vi innerst inne visste vad hon hette...

Så har vi upptäckt att alla de namn vi valt har namnsdag i maj. Först Karolina på hennes födelsedag 20/5, sen Vilma 26/5 och Ywonne 29/5!
Vad är oddsen? Det blir mycket kalasande i maj månad :)

Så idag säger jag grattis på namnsdagen till vår fina, kavata, sömniga och underbara dotter Vilma, lilla skrotmoset :)
Hurra hurra hurra hurra!

Givakt

Hej och välkommen till bebisbloggen

Tycker ni inte om kort på bebisar har ni hamnat fel ;)

Här på BB finns så konstiga grejer

Vilken uppfinning alltså..

Alltså fatta vilken helt otrolig sak kroppen är!! Jag blir helt förundrad!
Titta den här bilden, tagen för 5 dagar sen.



Och titta på den här.



Tagen idag, söndag. Det kanske inte ser så mycket mindre ut, men det KÄNNS! Herregud, man upptäcker muskler man inte använt på över ett halvår!

Men det är klart, man har ju nästan 4 kilo mindre Skrota att bära runt på ;)



Alldeles missvisande bild, hon ser så sur ut fastän hon är så nöjd för jämnan :)

Skrotan

Ja åh herregud vilken upplevelse. Man fattar ju fortfarande noll.

Men lite smått börjar det krypa tillbaka till vad som kan kallas "vanligt". Jag kan kissa nu, vilket jag inte kunnat och därför behövts tappas i över ett dygn. Jag har haft ont överallt, speciellt i fogarna, men nu har jag dubbla madrasser som värsta prinsessan :)
Jag tog en liten promenad idag runt på SÖS och kroppen är helt otrolig!! Jag kan gå utan problem, magen drar ihop sig hela tiden. Vilken energi man får av att röra på sig! Och frisk luft och en vilopaus i solen var fantastiskt..

Jag ska dela med mig av förlossningsberättelsen, senare när vi är hemma och jag har ett tangentbord. Vi förde anteckningar från när värkarna satte igång och har fortsatt med det sen dess, plus att vi fick förlossningsjournalen med alla tider och händelser. Kanon.
Men det får bli sen som sagt.

Hon är så fin lilla skrotan. Hon har inget namn än, men jag kallar henne skrotan för det kommer så naturligt. Det kommer ju självklart inte att vara det slutgiltiga namnet, det kommer nog när vi är hemma. Inget av de namn vi hade pratat om innan stämde överens med henne alls..

Vilket team man blir som par! Det är en underbar lycka att få gå igenom det här med någon som känner en utan och innan och vice versa. Christofer är HELT suverän, precis som jag visste att han skulle vara.

Hon mår så bra, hon hade 9, 10, 10 på apgar-grejset när hon kom ut, dagens läkarbesök var helt utan anmärkning och hon får beröm för att hon är så stark i kroppen. Hon har inte skrikigt en endaste gång, inte vid k-vitaminsprutan eller nån utav gångerna de har kollat blodsockret. Hon bara tittar och suger lite på tungan :)
I natt satt jag och tittade på henne och då log hon några gånger. Det kände dock som mer av en ofrivillig grimas än ett leende, men jag är ändå glad att jag fick se det!

Oj så osammanhängande allt blev, men jag är inte mer strukturerad än såhär just nu :)

Tack till alla som ringt, smsat, Facebookat och kommenterat! Vi hör av oss när det lugnat sig lite ;)

Vår dotter

Född 19.38 den 20/5 2011. 49 cm, 3835 gram.








Herregud så overkligt!
Återkommer när vi sovit och ätit och landat i världens största händelse.

Lunka på

Jahapp, då är man officiellt en såndär som går över tiden. Trist, men vad göra?
Jag måste säga att jag tar det med mer ro än jag trodde om mig själv. Såklart, 14/5 (lördags) var lite av en urladdning. Grät och bråkade för mest ingenting. Men nu är fjortonde förbi och anspänningen kring det magiska datumet likaså. Nu är det snart den 16:e, och händer inget så kommer jag bli igångsatt 29:e, som allra senast (kan bli igångsättning tidigare också), eller så startar det av sig själv.. Nu är det bara vänta och se när det händer.. Fram till den 14:e så KUNDE det ha hänt, men nu VET jag att det kommer hända inom en tvåveckorsperiod. Det är väldigt stor skilland, iaf mentalt uppladdningsmässigt.

Hur laddar man upp på nått som kanske händer i natt eller om två dagar eller om två veckor?
Har tråkigt, uppenbarligen..

Jag har så svårt att ta mig någonstans, det blir korta utflykter. Är det för varmt måste jag stanna inomhus för jag blir alldeles snurrig och utmattad av värmen, och är det för kallt har jag ingen jacka som går att stänga så då fryser jag.
Lagom temp, lagom långt är det som gäller för mig.
Men alla säger att man ska vila.. från vad då?
Man vilar ju för att man är trött och har gjort nått ansträngande! Hur vilar man en kropp som inte gjort en knop ens? Det är supersvårt.
Jag har sett igenom alla nedladdade tv-serier, läst alla mina intressanta böcker, läst alla intressanta tidningar på biblioteket. Jag har bakat, tvättat, pysslat på balkongen, solat, lagat matlådor och fixat naglarna, flera gånger om.
Aktiviteterna börjar ta slut.

Men snart har man fullt upp, jag vet. Snart har man inte tid att vila, yes I know. Njut av lugnet, blääää...

Nej, det ger inget att misströsta. Snart kommer bebisen :)

Imorgon är planen, förutom att vila, dricka mycket vatten och äta ordentligt, att åka till en babyaffär i Vasastan som har dinappar till Aventflaskorna som hör till amningspumpen som jag så snällt fått låna av Johanna. Bara en sån sak! En sån resa tar, med femtioelva sitt-, drick- och matpauser inräknat, säkert 2-3 timmar. När jag väl är hemma igen följer självklart 2 timmar vila innan nästa projekt kan dra igång, det kan vara allt ifrån att gallra penséer till att ta ett bad.

Jag är int bitter alls ;)

Doftar nybakat här hemma

Jag har bakat frukostfrallor. Bara för att. Om jag är uttråkad? Om jag vill föda barn nu?

Tja...

Nytt

Väggen bakom soffan har varit hjälplöst tom och vit och tråkig ett helt år. Det har varit så svårt att hitta nått som varit stort nog, det kan lätt se futtigt ut. Sen har jag inte velat borra i onödan och så..





Nu så :)
Det här är en dekal jag köpt här. Billigt och superenkelt att sätta upp (och ta ner, det blir inga märken och man kan lätt "ångra sig").
Jag är nöjd, det är säkert svårt att se men färgskalan i löven stämmer överens med resten av inredningen i rummet. Hurra! :)

Snart 40 fullgångna

Ni vet ibland läser man ju om kvinnor som suttit på toa och fått jätteont i magen. Så åker de upp på akuten och så visar det sig att de är i nionde månaden och åker därifrån med en nyfödd liten bebis och fattar noll. "Jag hade ingen aning"..
Hur fan är de kvinnorna skapta?!



"Nä, men jag kände mig lite svullen. Att jag var gravid fanns inte en tanke på"

Jaja, jag slipper iaf det problemet!

Skrämmande

Den här artikeln publicerades i tidningen City den 9/5. Den gör mig så sorgsen och upprörd. Läs och begrunda.. Hur skulle ni ha gjort om ni blev erbjudna ett sånt här kort som löneförmån?
Vården idag är ju katastrofal.. hade ni ändå varit solidariska mot era medmänniskor?

http://city.se/hannes/2011/05/09/vip-kortet-ger-dig-snabbare-vard/

Lugnet före stormen

Idag är det den 8/5, det första datumet för BF som vi fick, baserat på sista mensens första dag. Sen när vi var på ultraljud flyttades vi bakåt ca en vecka, så nytt datum blev 14/5.

Det händer inte så mycket. Jag har lite mensverksliknande värk då och då, men det är liksom inga "värkar" som man kan klocka eller så utan bara ett molande. Jag har blivit bästa kompis med min värmedyna, den hjälper :)

Nä, det här låter nog vänta på sig ett tag. Det gör inget, jag passar på att sova och vila. Lite rastlös är man, men tanken på att kroppen och barnet säger till när det är dags gör mig lugn. Man skulle ju inte vilja föda om kroppen var "omogen" precis.

Men för alla som undrar om jag kommer höra av mig när det händer så var lugna, ni lär knappast missa att det kommit en unge. Första prio på samtalslistan har dock mina och Christofers föräldrar :)

Nu ska jag passa på att bli lite uppassad av min man!
Han bäddar och fixar och kommer med frukost, gulle han :)

Vecka 40

Barnet:

Cirka 50-52 cm och 3.5-4 kg. Barnet fyller ut hela din mage.

Mamman:

Allt är klart. Förlossningen närmar sig. Förvärkarna påverkar livmoderhalsen att mjukas upp och kortas av. Ändå är det inte konstigt om du får vänta ytterligare en vecka eller två på ditt barn. Glöm inte att det är helt normalt att passera utsatt datum för förlossningen. Det allra bästa för både dig och barnet är att kroppen hinner mogna fullt ut innan de första värkarna kommer. Livmodertappen skall mjukas upp och dina bäckenfogar hinner också mjukna lite till. 92 procent av alla barn som föds i Sverige gör det mellan vecka 37 och 42. Cirka 4 procent föds före vecka 38. Även om det kan kännas hopplöst tungt att passera sitt förlossningsdatum kan det vara en tröst att veta att 90 procent av allt kvinnor som passerar vecka 40 har fött sitt barn innan vecka 42 är över. När förlossningen väl startar kommer du att förbruka ungefär 500 kalorier i timmen. Det kan vara nästan som ett maratonlopp att föda barn och det är en bra tanke att du skall förbereda dig för ett sådant. Vila mycket, ät bra och lagra kolhydrater så kommer du att orka bättre. Förbered dig väl och kom ihåg att din kropp är skapt för att föda, bara
du låter den. Möt den första värken med mod, tillit och fokusera på din uppgift.
Du har något stort och fantastiskt att se fram emot. En föda är en sak. Men det är först efteråt, när barnet äntligen finns hos er, som det riktigt stora äventyret börjar!

Till bebis

Allra käraste bebis, snart är du här. Jag ville bara visa hur fint du kommer bo sen när du kommer ut (så stanna inte där inne allt för länge till).
Här kommer du sova.


Var inte rädd för krokodilerna, de är väldigt snälla. Den långa i sängen heter Frodo och krokon med ryggsäck heter Krulon. Den lilla pyttekrokodilen till vänster på hyllan heter Bill Clinton.


Krulon väntar på dig!


Pingu också. Han spelar en fin melodi om man drar i snöret från rumpan.


Här är mjölkstationen.


Nybäddad Rolls Royce, redo för avfärd.

Så du ser lilla bebis, inget att oroa sig för. Så kom ut snart!

PS. Gör mig inte illa när du är på väg ut, det blir liksom inget roligt första intryck för nån av oss då... DS.

Lite bilder

Blandad kompott..



Kumar och Kardes lekte kurragömma sista kvällen i lägenheten.


Jävulsmaskinen (som tack och lov gett sig av)


Kläder jag köpt/fått. Det blev fyra lådor med bara strl 50/56, och fyra flyttkartonger med strl 62-86.


Vårt barn behöver då aldrig frysa! :)


Christofer övar..


Balkongen börjar ta sig.





Bulle i vecka 39. Snart färdigbakad!

Vecka 39

Barnet:

Vid den här tiden brukar det vara lite lugnare i magen. Det är inte bara trångt, barnet sover mer då det tar på krafterna att växa och utvecklas. Dessutom samlar barnet energi inför kommande födsel.

Mamman:

Sover du oroligt och vaknar ofta? Vila under dagen. Tänk tanken att det är en förberedelse för kommande amningsperiod där du kommer att nattamma flera gånger den första tiden. Du träffar din barnmorska varje vecka. Hon kontrollerar noga barnets läge och hur det sjunker ner i bäckenet.
Din kropp är snart redo att föda, livmoderhalsen mjukas upp och du vet vid det här laget hur en förlossning kan starta. Många kvinnor upplever att de inte riktigt känner igen sig under de här
sista veckorna. Det är helt normalt om du känner dig labil och svänger mer i humöret. Kanske är du mer inåtvänd, blir lättare irriterad och upplever att du inte får någonting alls gjort. Andra får en plötslig ny energi och en lust att städa. Det är inte ovanligt att höggravida kvinnor sätter i gång med storstädning av huset, med ett storbak eller med att laga massor av mat inför kommande behov. Antagligen är det en drift vi bär med oss. Vi “boar” och ser om vårt hem som ett led i förberedelserna inför barnets ankomst.