Men lite smått börjar det krypa tillbaka till vad som kan kallas "vanligt". Jag kan kissa nu, vilket jag inte kunnat och därför behövts tappas i över ett dygn. Jag har haft ont överallt, speciellt i fogarna, men nu har jag dubbla madrasser som värsta prinsessan :)
Jag tog en liten promenad idag runt på SÖS och kroppen är helt otrolig!! Jag kan gå utan problem, magen drar ihop sig hela tiden. Vilken energi man får av att röra på sig! Och frisk luft och en vilopaus i solen var fantastiskt..
Jag ska dela med mig av förlossningsberättelsen, senare när vi är hemma och jag har ett tangentbord. Vi förde anteckningar från när värkarna satte igång och har fortsatt med det sen dess, plus att vi fick förlossningsjournalen med alla tider och händelser. Kanon.
Men det får bli sen som sagt.
Hon är så fin lilla skrotan. Hon har inget namn än, men jag kallar henne skrotan för det kommer så naturligt. Det kommer ju självklart inte att vara det slutgiltiga namnet, det kommer nog när vi är hemma. Inget av de namn vi hade pratat om innan stämde överens med henne alls..
Vilket team man blir som par! Det är en underbar lycka att få gå igenom det här med någon som känner en utan och innan och vice versa. Christofer är HELT suverän, precis som jag visste att han skulle vara.
Hon mår så bra, hon hade 9, 10, 10 på apgar-grejset när hon kom ut, dagens läkarbesök var helt utan anmärkning och hon får beröm för att hon är så stark i kroppen. Hon har inte skrikigt en endaste gång, inte vid k-vitaminsprutan eller nån utav gångerna de har kollat blodsockret. Hon bara tittar och suger lite på tungan :)
I natt satt jag och tittade på henne och då log hon några gånger. Det kände dock som mer av en ofrivillig grimas än ett leende, men jag är ändå glad att jag fick se det!
Oj så osammanhängande allt blev, men jag är inte mer strukturerad än såhär just nu :)
Tack till alla som ringt, smsat, Facebookat och kommenterat! Vi hör av oss när det lugnat sig lite ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar