3/4 avklarat

Tänk att det är tio veckor kvar, jättelång tid men samtidigt ingenting!
Dagarna och veckorna rullar på när jag jobbar halvtid, först är det måndag och sen vips är det torsdag och sen helt plötsligt ät helgen förbi och så blir det måndag igen och jag går in i en ny vecka. Det lär väl kännas som att tiden står stilla sen när man inte kan jobba längre och bara ligga på soffan och ha tråkigt..

Jag mår oförskämt bra egentligen, jag är väldigt tacksam att slippa må illa som jag vet att en del gör. Jag har foglossningar så inni helvete, men det har man lärt sig tackla, man svär och gormar och så biter man ihop.
Det tuffa just nu är förvärkarna. Som intensiva mensvärkssmärtor gånger 100, fast annorlunda. På ett sätt är det rätt coolt är bekanta sig med en helt ny känsla, en tidigare oupplevd smärta för kroppen att lära sig parera. Det gör ont, jag har flera böcker om andning och hur man ska tänka och så, och Christofer är jätteduktig och påminner om att andas (instinktivt håller man andan). I en bok jag fick av barnmorskan, "förlossning med mindfullness" eller nått åt det hållet, säger de att för varje värk kommer du ett steg närmare ditt barn. Det låter ju lite gullegull och så, men man kan ju alltid prova tänka positivt.

På morgonen när jag vaknar så vaknar bebisen också. Jag känner hur den sträcker på sig, puffar och knuffar lite. Sen går dagen och man känner när bebisen är vaken och när den sover, men inget storstilat.
Däremot när man kommer hem, fixat middag och sen landat i soffan, alternativt efter man lagt sig för att sova efter en kväll med mycket aktivitet, typ tvätt eller städ. Då jäklar blir det liv i luckan!
Min moderkaka ligger långt bak mot ryggen (för vissa ligger den långt frammåt och bildar en "stötdämpare" mot magen) och detta innebär att jag känner ALLT helt tydligt. När bebisen går bananas och sparkar hejvilt så guppar magen som hela havet stormar. Den turboboxar och sparkar och blir helt skogstokig när jag stannar av, dvs när "vaggandet" slutar. Den sparkar ibland så hårt att jag får riktigt ont, den har hittat nån typ av favorit-måltavla mitt på magen som den siktar på. Jag är övertygad om att bebisen kommer sparka ut min navel vilken dag som helst. Ruskigt obehagligt.
Jag styrker, jag värmer, jag sjunger. Inget hjälper, bara om Christofer lägger sin hand på magen. Då slutar den tvärt.

Jag är så sjukt nyfiken att ta reda på könet på barnet men Christofer vill verkligen inte och jag respekterar det. Jag vill bara veta vem som terroriserar mitt inre..
Länge var jag säker på att det var en flicka, men nu är jag väldigt osäker. Det kan lika gärna vara en pojke. 50/50 får en skitjobbig innebörd..

Idag var jag och Christofer och intygade fadersskapet i förtid, så slipper man göra det sen. Jag lovade och svor (till världens virrigaste kvinna) att jag tiden mellan 1/7 och 8/10 inte varit med någon annan än Christofer. Sen skrev vi våra namnteckningar typ 5 gånger, sen skulle två vittnen (tanterna från kontoren bredvid) intyga med namnteckning att de bevittnat när Christofer skrev sin namnteckning på ett annat papper. Halleluja.. Skönt att ha det bortgjort!

Nu, 25 min efter sänggåendet blev det lugnt i magen efter en boxningsmatch av rang. Puh! Jag är helt slut..

Tjenare vecka 30!

Barnet:

Kroppen växer och samlar på sig mer underhudsfett. Hjärnan fortsätter att utvecklas och vecka till sig, och lungorna är nu nästan helt klara, fullmogna. När din bebis övar på att andas kan han eller hon få hicka. Det känns som små ryckningar i livmodern, som små kramper. Det här är något som du kommer att få uppleva ofta under de kommande veckorna.

Mamman:

Välkommen till den allra sista delen av graviditeten! Hur mår du? Den här perioden kan vara tung, både fysiskt och mentalt. Många kvinnor känner sig trötta och upplever “förvärkar” då och då. Glöm inte att vila under dagen med fötterna högt. Ät nyttig mat, rör på dig i friska luften och gå lägg dig tidigt. Det kanske låter som rena rama ålderdomen, men det är faktiskt bra för dig att prova pensionärslivet just nu. Lyssna på kroppen och var snäll mot dig själv. Du har fortfarande tio veckor kvar!

Är du kissnödig för jämnan? Eller läcker du en aning när du skrattar eller rör på dig? Det är inte alls förvånande eftersom bebisen tar upp mer och mer plats och dina inre organ får mindre och mindre utrymme. Nu är det urinblåsan som blir klämd och tryckt på; den rymmer inte lika mycket som den brukade. Gör dina knipövningar. Det kanske inte är så kul, men du har verkligen nytta av dem på många sätt, både nu och senare.

Vecka 29

Barnet:

Din bebis lägger på sig allt mer fett, hjärnan utvecklas. Det är en liten aktiv krabat där inne, som provar alla möjliga cirkuskonster. Och fortfarande finns det plats för en hel föreställning.

För varje vecka som går ökar chanserna för att allt kommer att gå bra om han eller hon skulle födas för tidigt. Det är en sådan otroligt stor lättnad.

Mamman:

Nu kanske du känner dig knasig i magen igen, förstoppad och gasig. Det beror på att tarmarna inte fungerar så effektivt som de brukar, dels på grund av hormonerna och dels för att de har mindre utrymme.

Nu pressar den växande livmodern mot de stora blodkärlen och det kan orsaka åderbråck. Här kommer några råd: använd stödstrumpor, lösa kläder och skor med låg klack. Sitt inte med benen i kors. Ligg på sidan eller med benen högt så ofta du kommer åt.

Min nya näskompis

Jag har skaffat en NoseBuddy. Det är en fallosliknande kanna som man fyller med 37-gradigt vatten och salt (med ett medföljande mått). Så blandar man ihop det så saltet löser sig och då blir det här vattnet isotoniskt, dvs samma salthalt som kroppen har (tex tårar).
Man ställer sig över handfatet, håller pipen mot ena näsborren, lutar sig frammåt och vickar huvudet lite. Sen rinner vattnet in genom ena näsborren, genom hela nässystemet och ut genom andra näsborren, medan man andas som vanligt med munnen.

Jag är dörädd för vatten och att dyka och få kallsupar, så jag var rätt nervös när jag skulle prova första gången men det gick fint. Man känner liksom hur man ska göra...
Jag som har kroniska besvär av ett tidigare Nezerilberoende (för 7 år sen) kan inte andas med näsan när jag sover. Graviditeten har inneburit svullna slemhinnor i näsan och sår och blod och sånt.
Nu sköljde jag näsan igårkväll precis innan jag skulle sova, och det var en helt ny upplevelse; att kunna andas! Det rensade ut snor och slem och smuts och fan och hans moster. Jag kände mig ren, frisk och helt klar i skallen.

Jag rekommenderar starkt att man ska prova en sån här, finns på internet och på hälsokostaffärer, de finns i olika varianter och fabrikat, min heter NoseBuddy och ser ut såhär:

Kumar och handduken

Kumar har nått märkligt för sig. Han har hittat sin gosefilt, vår kökshandduk. Den är nytvättad och luktar inget speciellt, kanske lite sköljmedel. Men han har verkligen tagit fäste på den, han gosar, stryker sig, rullar sig, luktar, slickar, nafsar, leker och är fullständigt uppslukad av denna lilla gråa tygplätt.

Men varför?

Crap

Åh, min hortensia är nog allergisk mot katthår ;(

Tandläkarens ordination

Jag var hos tandläkaren idag och kollade gaddarna. Inga hål, inga problem. Oj vad fina tänder sa hon. Tack sa jag. Fint tandkött, bra borstat sa hon. Man tackar sa jag. Du har så fina tänder att du kan köpa lite godis, det är ok sa hon. Okej vad trevligt sa jag, då går jag till Ica då! ;)

Avund?

Jag fick en fin hortensia, min favoritblomma, av Christofer. Kardes fick ingen, så han sitter och surar.

Vecka 28

Barnet:

Från och med den sjunde graviditetsmånaden är förmågan att utsöndra insulin avgörande för barnets tillväxt. Insulin gör att socker från blodet kommer in i fettcellerna, och när sockret befinner sig i cellerna stimulerar insulinet ämnesomsättningen till att bilda protein och fett. På det sättet bidrar insulinet till att bygga upp kroppsfetter. Detta medför att den lilla börjar bli allt fylligare och rundare. Hon eller han har faktiskt redan ökat sin vikt mer än 10 gånger på 11 veckor! Från och nu med cirka 27 gram varje dag.

Mamman:

Bebisen växer och du kan känna det i din kropp. Du är allt lite tyngre och svettigare. Har du kanske märkt av att du lätt blir andfådd? Det är helt normalt. Det beror på att hon eller han växer, så det finns mindre plats för dina lungor att expandera. Du får helt enkelt ta flera andetag för att få tillräckligt med syre. Ditt hjärta slår också snabbare (för att transportera den ökade blodmängden), och därför är din andning lite snabbare än normalt.

Snö snö snö

Här var det barmark i torsdags.. Jobbigt ;(
Det tog över en timme att ta sig hem igår från Slussen, något som inte brukar ta mer än 10 min. Bussköerna ut från Slussen över Statsgården var kilometerlånga pga trafik, halka och en jävla massa snö.

Storm

Bilden gör inte riktigt rättvisa för vädret, men det blåser så att det svajar i lyktstolpen kan jag meddela.

Att kalla det för kaos känns fel, ingen är ju förvånad av att det snöar och är totalt stopp i trafiken. Men snöstorm det är det iaf, det har snöat ca 3 dm sen igår och blåser 15 m/s.
Alla bussar till och från Nacka är inställd (så gott som alla busslinjer i länet är inställda), tågen går om än väldigt oregelbundet (fast på vissa linjer är det stopp pga elfel och spårfel orsakade av snön), pendeltågen har upp till 60 min försening.
Som jag förstått det på vänner är det skvatt omöjligt att få tag på en taxi..

Jag börjar kl 13, så jag kanske tar mig om vädret lättar lite.
Men hur tusan gör man om förlossningen skulle sätta igång i ett sånt här snöoväder?! Inga vägar är plogade, så ambulanserna får det nog ruskigt svårt...
Skönt att det inte är dags just idag :)

Just nu

Det känns rätt bisarrt att om cirka tre månader har jag en liten nykläckt bebis i famnen, och all rastlöshet, smärta, andfåddhet och helt sinnessjuka kissnödighet kommer vara bortblåst.
Ungefär lika svårt att föreställa sig att det om tre månader kommer vara varmt och soligt, fint och grönt, och all slask, snö och grådassighet som är Stockholm just nu kommer vara ett minne blott.

Jag mår bra trots allt. Man vänjer sig vid smärtan av foglossningar och sammandragningar. Att jobba halvtid funkar rätt bra, men det absolut svåraste är att gå ner i halvtid mentalt. Att göra mindre.
Mitt sinne är inte programmerat för det, jobbar jag hälften så mycket blir jag dubbelt så effektiv, för att kompensera.
Att gå ner i halvtid hemma är ännu svårare. Att sitta i soffan medan dammtussarna rullar förbi och smutsen biter sig fast för varje minut som det förblir ostädat gör mig illamående.
Tur jag har Christofer, han gör verkligen så gott han kan!

Men ingen människa är någon superhjälte och ingen kvinna kan bli supermorsa, så jag måste nog lära mig att tagga ner. Kroppen orkar inte.
Det är bara så jävligt, hjärnan har ju fortfarande full kapacitet.
Jag är inte trött, så jag har väldigt mycket vaken tid att slå ihjäl..

Någon som har några (OBS, roliga!) tips på aktiviteter?

Vecka 27

Barnet:

Vid det här laget ser bebisen ut som en tunnare, mindre, rödare version av hur hon eller han kommer att se ut vid födseln. Om du skulle föda den här veckan skulle barnets överlevnadschanser vara mycket goda; 86 procent av alla barn som föds i vecka 26 överlever. Även om bebisens kropp inte har mognat helt ännu, så har hon eller han allt som krävs för att överleva på utsidan.

Nu öppnar bebisen sina ögon. Barnet kan se skillnad på ljus och mörker, öppna och stänga ögonen och titta åt olika håll. Det övar sina ögonmuskler.
Den lilla foten är hela fyra centimeter lång.

Mamman:

Ja, sista trimestern och sista fasen av graviditeten börjar nu!

Revben, mellangärde och mage börjar att tryckas ihop. Den tunga magen gör att det blir jobbigare för ryggen. Nästan hälften av alla gravida kvinnor har ont i ryggen någon gång under graviditeten, och i just den här veckan får många ont. Stretcha ryggen, det hjälper. Ta ett varmt bad. Ömma ryggmuskler behöver lite försiktig massage. Någon i din närhet kanske skulle kunna vara så snäll och uppfylla den lilla önskningen? Lön för mödan, är ett bra argument för den tjänsten.

Bläääää

Jag är helt slut. Jag har fått magsjuka.
Så gott som alla, både fröknar och barn, har haft det de senaste veckorna så värst oväntat var det inte.
Men fy så besvärligt det är att springa upp hela kvällen/natten för att kräkas när man har bebis i magen! Inte för att det är speciellt angenämt annars heller, men det blir som en ny dimension av jävlighet.
Jag är helt slut i rygg, magmuskler, bäcken.. Blir att sova hela dagen.
Ska skicka Christofer till affären och köpa Coca-cola (som han sen ska få blanda bort bubblorna i) och äpplen (som han sen ska få riva). Hinken står vid sidan av sängen och handduken ligger vid kudden. Hade jag haft Nalle Puh på VHS hade jag nog glömt bort vart jag var, och blivit 8 år igen, hemma på Lyckovägen.
När man var liten var det rårivna äpplen, avslagen cola och videofilm som var den ultimata kuren, och frisk blev man alltid.


Nä fy, tar och sover ett tag till..

Bussgods

Jag fick en symaskin av farmor när jag var yngre. Den har mest stått i ett hörn hos mamma och pappa, för mamma har bra maskiner som jag lånat vid behov.
Men nu när man bor en bit bort från henne blir det plötsligt aktuellt att ha en egen på plats. Pappa ordnade en stor kartong till symaskinen och åkte med den till bussgods i Piteå tisdagkväll. Onsdag kl 11 plingade det på hos oss och in kommer min fina symaskin.
Bra service, bra hastighet, bra pris (309 riksdaler).

Som här ska sys :)

Gravidmage vecka 26

Herrejesus..