Det känns rätt bisarrt att om cirka tre månader har jag en liten nykläckt bebis i famnen, och all rastlöshet, smärta, andfåddhet och helt sinnessjuka kissnödighet kommer vara bortblåst.
Ungefär lika svårt att föreställa sig att det om tre månader kommer vara varmt och soligt, fint och grönt, och all slask, snö och grådassighet som är Stockholm just nu kommer vara ett minne blott.
Jag mår bra trots allt. Man vänjer sig vid smärtan av foglossningar och sammandragningar. Att jobba halvtid funkar rätt bra, men det absolut svåraste är att gå ner i halvtid mentalt. Att göra mindre.
Mitt sinne är inte programmerat för det, jobbar jag hälften så mycket blir jag dubbelt så effektiv, för att kompensera.
Att gå ner i halvtid hemma är ännu svårare. Att sitta i soffan medan dammtussarna rullar förbi och smutsen biter sig fast för varje minut som det förblir ostädat gör mig illamående.
Tur jag har Christofer, han gör verkligen så gott han kan!
Men ingen människa är någon superhjälte och ingen kvinna kan bli supermorsa, så jag måste nog lära mig att tagga ner. Kroppen orkar inte.
Det är bara så jävligt, hjärnan har ju fortfarande full kapacitet.
Jag är inte trött, så jag har väldigt mycket vaken tid att slå ihjäl..
Någon som har några (OBS, roliga!) tips på aktiviteter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar