14/2 - alla hjärtans dag.
En dag som alla andra enligt mig. Inget speciellt.
Och det är inte alls så att det bottnar sig i något "jag är alltid ensam på alla hjärtans dag"-depp, tvärtom har jag nog alltid haft pojkvän under föregående februari månader, sen i högstadiet.
Självklart har jag fått presenter, smycken främst, och blommor nån gång också. Men ändå tycker jag inte att det är så speciellt.
Jag hatar inte alla hjärtans dag, det är väl bättre att fira kärleken än att fira hat såklart, men det borde man väl kunna göra när som helst kan man tycka.
Nix, det klarar vi inte, vi måste ha en instutionerad dag när det är obligatoriskt att visa kärlek. Det övergår till frivilligt redan den 15/2.
Detta gnäll om att dagen bara är ett kommersiellt jippo och att företagen skapat den för att tjäna pengar bottnar nog i cynism och bitterhet. Företagarna är inte dumma, självklart vill de tjäna pengar.
Men jag ogillar dagen bara för att den är så ångestdrabbad för många, "jag har ingen att fira alla hjärtans dag med" men också "jag måste köpa något fint min pojkvän/flickvän, annars blir han/hon besviken".
Tacka vet jag min karl, han förväntar sig inget :) Inte på julafton, födelsedagen eller alla hjärtans dag - och vice versa, inga presenter, ingen ångest. Vi har ett ångestlöst förhållande!
Bara kärlek...
Idag har jag jobbat på Bryggargatan, inget känns förändrat, alla vanor sitter i ryggraden.
Det har varit trevligt och det gick riktigt bra, men jag kommer känna av det i benen imorgon. Man är aldrig nog vältränad.
Nu; mysbyxor, nudlar och tv4 anytime i soffan med broder och två kissekatter.
/H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar