17 november 2008

Näradödenupplevelse

Idag steg vi upp tidigt för att åka till Museum of the City of New York (på söndagar mellan 10 och 12 är det gratis inträde). Man kan kliva på tunnelbana nr 4 eller 5 här på Franklin och åka hela vägen dit, vilket vi gjorde. Precis innan vi lämnade Brooklyn steg det på en man i 35-årsåldern av arabisk härkomst, lång bylsig rock och en sjal med arabiska bokstäver på. I tunnelbanevagnarna finns många människor av olika ursprung, efter ett tag här tänker man inte på det.

Men den här mannen gjorde mig nervös. Han såg otroligt nervös ut, fingrade på sin portfölj och kollade sig omkring hela tiden. Utan att man vill tänka fördömmande tankar, så gör man det lätt. Han hade en mobiltelefon med tusen knappar på, fingrade lite på den och kollade på klockan en gång i minuten.
Vid det laget hade vi åkt genom tunneln som går till Manhattan och jag hade hunnit bli riktigt nipprig. Vid Wall Street-stationen klev det på fler människor, han började räkna dem tyst för sig själv, kolla på klockan och han hade de mest stressade uttrycket i ansiktet. På väg mot Fulton Street-stationen kikade jag på Christofer och såg att han tänkte exakt samma sak som mig.

Man hinner tänka så mycket tankar, man ser rubrikerna i tidningarna framför sig. "Två Piteå-ungdomar dödade i terroristbombningrna i New Yorks tunnelbana." Eller ännu värre, tänk om ens kropp aldrig kan identifieras, tänk vad mamma ska oroa sig!

På Fulton Street hoppade vi av. Tog nästa tåg. Christofer skrattade åt mig, men jag var helt uppspelt och helt övertygad om att jag skulle ha dött om vi stannat kvar på tåget.

Som ni kanske förstår hände det aldrig något. Jag tyckte lite synd om mannen med den arabiska halsduken. Tänk vad araber är straffade av de terroristhandlingar som förekommit; handlingar de själv aldrig haft med att göra, men det är de som får bara stämpeln och ta fördomarna.
Fördomar som jag idag hjälpte till att förstärka. Fast till mitt försvar så betedde han sig riktigt underligt.
Christofer skämtade om att det skulle kliva på en vit Wall Street-finanskille på det andra tåget och spränga oss i luften. Vilken ironi...

Hur som helt så tog vi oss hela och rena (dock lite kalla, det har blivit kallt igen) till muséet, som var trevligt, lite torrt men en utställning som hette "Timescapes: A Multimedia Portrait of New York" var intressant.
Efter det åkte vi buss (med en massa riktigt konstiga människor, the freaks takes the bus) till New York Public Library. Stadsbiblioteket i Piteå har inget jämfört med NYPL, det är vackert och gigantiskt. På biblioteket fanns en otroligt stark fotoutställning som hette Afghanistan, or The Perils of Freedom av en man som heter Stephen Dupont. Kika på hans hemsida, det finns några av de foton som vi såg idag. Otroligt duktig och fascinerande fotograf.

Åh, vilken härlig kulturdag!

Sen åkte vi och handlade på Food Emporium, nu är vi hemma och har precis ätit sallad, mmmm..!

Jag har fått reda på att min bror är ledig den 5:e december (första dagen i Piteå). Hur nice är inte det? :) Hoppas mormor och morfar kan komma också...

Ja, när ni läser det här är det precis 2 veckor tills vi far härifrån. Hemska tanke..

7 kommentarer:

Anonym sa...

tur att det bara är 14 dagar kvar tycker jag

Anonym sa...

Det tycker jag också! Nu är ni aldeless för långt bort, fast snart komm vi=) 9 dagar kvar=) hehe rolig historia i t-banan, satt och skrattade för mig själv på jobbet, mina kollegor trodde jag hade blivit tokigare än vanligt=)

Vissla sa...

Inte kul när man känner dåliga vibbar från andra personer. I dag när det finns så många sjuka och illasinnade människor runt omkring oss så tycker jag att ni gjorde helt rätt som tog ett annat tåg. Nu hände det inget men man vet aldrig. NY är ju inte farligare än andra storstäder så man kan ju ibland känna på samma sätt i Stockholm. Ta det lugnt och välkomna hem till lilla, lugna Piteå. (Det värsta som har hänt i helgen är att 2 st har slagits med en trasig flaska.)Helena

Anonym sa...

helt rätt av hanna, hade också hoppat av!=)
men bra tanke av dig lubbe, sjuk ironi om en vit snubbe hade sprängt nästa tåg istället=)

nååh, satan jag är less den här stan nu! men men, som sagt 9 dar!=)

puss

Anonym sa...

Jag håller med dig Hanna, man kan få konstiga vibbar, det finns så mycket sjukt folk i världen nu för tiden/Pappa AB

Anonym sa...

Sedan får vi önska dig en rigtigt trevlig namnsdag, nu var vi först att fira, ha,ha vi syns "over there" senare idag !!!!!!!!!! stora kramar från oss.

Anonym sa...

Ja det vart fin fint hotell på 6:e avenyn inte långt från Empire State Building, ni är välkommen dit, vi träffas där vid 2-3 tiden på eftermiddagen, Vi åker här i från 1045.