Heja Sverige

Idag har vi strosat på stan, kallt som satan är det. Vintern har nog kommit på riktigt..
Man har på sig jeans, flera tröjor, halsduk, vantar och dunjacka, men ändå blir man kall in i märgen. Mysigt att komma hem, äta lite godis och krypa ner under en fleecefilt.. Vi såg American Gangster, Christofer tyckte om den, det gjorde inte jag.

Imorgon får vi främmande :) Kring 3-4-tiden imorgon ska vi åka in till 26:e gatan mellan 6:e och 7:e Avenyn och träffa svärföräldrar. Det ska bli trevligt.
I och med deras besök känns det som att vår resa är över. När de åker hem ska vi också hem. Jag har börjat packa och sortera, såååå mycket grejer som ska hem (Mjunkan och Kammen, ni vet väl att ni måste komma hit med tomma väskor, ni ska släpa hem mina grejor, hehe). Men seriöst, STORA väskor.

Åh, det finns så mycket att säga om New York. Genom att vara här, träffa människor, se hur folk bor och mår, får man intryck och skapar sig en uppfattning.
Det finns mycket positivt att säga om New York, men en sak tycker jag känns väldigt tydligt: det finns ingen livskvalité här.
Folk sliter och kämpar hela deras liv, enbart för at få det att gå runt. Vissa klarar sig inte, och vissa klarar sig precis, håller sig flytande.
Sen finns det självklart de som lever det ultimata livet, lyx och flärd, där pengar inte är ett problem eller bristvara. Men dessa människor bor i ett annat New York.
De riktiga människornas New York är tuffare och hårdare, och det är ibland jobbigt att se. Hyrorna är ofantliga, många jobbar dubbelt upp för att ha råd att bo här. Väldigt många med "fina" jobb jobbar mycket, riktigt mycket. En av Einars kompisar, en 25-årig kille i finansbranchen jobbar 100 timmar i veckan. Han börjar vid 9 och kommer hem nångång på småtimmarna. Det är inte underligt att det finns så mycket services här; någon som tvättar dina kläder, någon som städar åt dig, någon som passar dina barn, nån som går ut och går med din hund, alla mataffärer erbjuder hemkörning, tusentals ställen att beställa hem mat ifrån. Du kan betala folk att göra vad som helst för dig, så du kan jobba så mycket som möjligt och känna mycket pengar så du har råd med en egen pluttelägenhet på 30 kvadratmeter. Allt för att få bo i New York..
Är det värt det?

Jag hade en bild av hur NY skulle vara, det har väl alla.. Några saker kan jag då säga rakt av: det är mycket skitigare än man tror. Husen är inte så höga som man tror (eller jo, men man blir inte så imponerad). Sen dollarn gick upp till 8 är shoppingen i allmänhet inte billigare än i Sverige (speciellt mat är rätt dyrt). Jag hade bilden av att alla som gick på gatorna skulle vara skitsnygga, med Gucciskor och Chanel-väskor; defenitivt inte.

Efter snart 90 dagar känner jag mig väldigt utvilad och full med intryck och nya åsikter. Något jag lärt mig är att Piteå verkligen är helt okej. Litet och inskränkt, men helt okej.
Innerst inne är jag nog småstadsmänniska. En sån stor stad som NY suger musten ur en.

Stockholm ska bli en intressant kontrast. Efter att ha varit i Piteå hela December har man nog redan hunnit bli less igen, så huvudstaden ska bli trevligt.
Ibland är det nog inte New York det är fel på, många gånger är det Amerika. Saker, åsikter, politik och kultur är på ett annat sätt här, ett sätt som jag upplever negativt.
Att vara i USA får en att uppskatta Sverige så oerhört. Vet ni om att ni bor i världens bästa land? Blir du sjuk, finns det sjukvård. Blir du arbetslös, finns det hjälp att få. Det ska mycket till innan du blir helt utblottad.

Jag vet att många klagar över vårdköer och höga a-kasseavgifter, men fan alltså, ni ska veta hur folk har det här! Blir man sjuk eller arbetslös och inte har pengar (=försäkring) får man klara sig själv, INGEN hjälper dig.
Har du inte råd att köpa medecin? Synd för dig!
Har du förlorat ditt jobb och klarar inte av att betala hyran? Otur!
Systemet är så stört att man blir mörkrädd..

Jag kanske låter negativ, men tacka vet jag Sverige :)
Vi bor i ett bra land, var tacksamma för det.

Nu ska vi sova och tagga upp för imorgon. Godnatt!
/H