15 månader

Vilma, som numera titulerar sig dagisbarn (eller dagmammebarn, men det är så jobbigt ord) fyller hela 15 månader idag. Ett och ett fjärdedels år gammal.
Hon har lärt sig "springa", dvs gå fort, speciellt när hon har fått tag på nån grej som ligger högt upp och som inte är tänkt för henne. Om man står i ett annat rum och lyssnar så blir det först tyst, sen hör man små stapplande snabba steg.. då vet man att hon snott något! Sen börjar hon garva om man kommer efter. Att bli jagad är bland det roligaste som finns.
Hon är hon som vilken klättrande, klåfingrig, tjuvaktig, skåpöppnande unge som helst :)

Instagram

Där lägger jag upp mesta bilderna nu för tiden, följ mig: hannavesterberg_

Dagmamma

Vilma stortrivs hos dagmamman. Idag är hon där från 9-15, alldeles själv. Dagmamman är helt underbar, skickar sms om hur det går och mms på när hon leker, äter och sover.
Vilma vaknar kring 6-6.30, får välling i sängen. Sen myser vi en stund, går upp och äter frukost tillsammans. Vilma kikar lite på Bolibompa och leker. Vi klär på oss och borstar tänderna. När vi tar på skor och kofta blir Vilma alldeles supertaggad och vill ut. Så tar vi dagisvagnen och promenerar dit, det tar 2 minuter.
När vi kommer dit är de andra barnen ute och väntar på oss, så Vilma får flytta över till dagmammans vagn, sen promenerar de med hunden till parken, så vinkar jag av dem. Vilma är så taggad på att leka att hon inte bryr sig om att jag går, det är inget gråt eller ledsna mindre alls. Så jag går hem och väntar på att gå dit igen vid 15-snåret :)

Lättaste inskolningen jag varit med om.. Dagmamman brukar alltid ta det på två veckor, men Vilma köpte konceptet direkt, så det känns bara dumt att dra ut på det. Det går superbra helt enkelt.
Sen får man såklart vara beredd på bakslag och tråkiga lämningar, men det tar vi då. Alla förkylningar och sjukdomar som barn brukar få när de börjar på dagis, de hoppas vi att vi slipper :)

Första dagen hos dagmamman

Har helt kommit av mig

Blogga ligger långt borta på to do-listan..



Den här bilden sammanfattar Vilma just nu. Kaxig tjej som tror hon äger världen. Det måste finnas nån 14-månaders fas som Vilma är inne i med huvudet före. Hon har kommit på hur hon kan påverka och styra sin omgivning och testar oss för fullt. Kastar, slåss och river ner. Kollar om mackan kommer upp om man kastar den på golvet. Slår bort skeden med mat och skrattar när man blir arg. Petar in fingrar i mamma och pappas ögon, näsa, mun, drar och sliter för att se hur långt man kan ta det. Greppar toaborsten och springer iväg. Klättrar på soffa, stolar, skåp, bänkar, når dit hon aldrig nått förr. Kladdar smör på oss och välter vattenglas. Vägrar vila middag, kastar ut sin kanin från sängen, och sen bryter ihop för att hon inte når den.

Testar vårt tålamod helt enkelt.
Det bästa är att ta det med en nypa salt, och som så många gånger förut; uppmärksamma det positiva och ignorera det negativa!

(och be en liten bön att fasen snart är slut)