Jul..

Som sagt snart jul. På min önskelista står ett gymkort.
Nu när man tappat några kilon skulle det kännas roligt att komma i form, man blir motiverad av att gå ner i vikt. Det känns verkligen som att min kost har förändrats, och kommer förändras i Sverige med.
Man klarar sig utan mjölk, jag har inte ätit smör på mackan sen jag kom hit och äter inte speciellt mycket bröd heller. Har så gott som slutat dricka juice, och allt godis vi fått hitskickat har vi inte ätit upp, det har mer legat i bokhyllan. Man är inte sugen, mer avskräckt.
Äter frukt och grönt så gott som varje dag, ofta pasta och dricker mycket vatten.
Självklart fuskar man ibland, och det märks direkt, men på det stora hela har jag tappat 7 kilo.
Jag är inte fet, har inte varit fet heller, men jag skulle vilja bygga muskler. Jag har inte en enda någonstans på hela kroppen. Jo, i benen, med tanke på hur mycket man går, men ingen annanstans.

Därför önskar jag mig ett gymkort. Och banne mig att jag ska träna. Nu när vi pushat att pappa ska börja träna, och han har gjort det (jag är mycket imponerad) så kan man ju inte vara sämre själv. Jag känner träningshetsen från min familj, men det är bara positivt! :) Vore jag lika vältränad som min mor skulle jag inte ha några problem. Senaste året har hon och jag praktiskt bytt storlek. Hon har flyttat ner två steg, medan jag skamset hoppat längre upp.
Skam! Nu blir det ändring..

Det blir väl en vettig julklapp? Fast ändå, jag skulle ju vilja önska mig den där datorn? Svårt, mycket svårt....


PS.
(Kanske Christofer skulle behöva ha ett gymkort också. Den här degmagen är som en objuden gäst i vårt förhållande. Självklart är han mysig att krama om, men när han sitter nerhasad i soffan med fötterna på bordet och tallriken med mat balanserandes på magen, då är det inte lika gulligt. Jag har gett honom ett ultimatum: ska han vara tjock då får han skaffa sig ett välbetalt jobb :) Sist jag kollade var det inte så mycket cash i kockyrket, så det blir karriärändring eller gymkort.)

=)
/H