Tre veckor kvar

Här sitter vi nu i en tom lägenhet, allt är provisoriskt, vi äter på samma tallrik, dricker te/mjölk/juice ur de koppar som finns kvar (bla den kopp jag fick av lisa när hon varit utomlands; på koppen står det "for my best friend" och mitt i koppen finns en penis som sticker fram mer och mer ju mer man dricker).. Man tager vad man haver hobo-style..

I lägenheten finns för tillfället fem fungerande lampor, dvs mindre än hälften av vad som funnits, en fotölj, tre bord och en säng. Det ekar...
Man det är söknt att ha rensat. Känns som jag äger minimalt med saker... och det känns bra!
Kanske är nått av en smygminimalist längst inne :)

Hela sommarna har känts lång, som att flytten hela tiden varit så långt bort.
Nu har vi 20 dagar kvar i den här lägenheten, världens finaste, bästa lägenhet.
Och ändå känns det länge kvar.
Tre veckor, hur mkt som helst.. eller?

Självklart har ångern börjat krypa; vill man verkligen lämna Piteå? Tråkiga, mörka, inskrängda, tysta, helt underbara Piteå?
Jo, för ett tag i alla fall.
Men jag vill inte lämna lägenheten, världens bästa svärföräldrar, svåger, Bryggargatan, Kumar och rymmar-Kardes. För att inte tala om min familj.. Världens bästa. Utan tvekan.


Man om jag inte lämnar Piteå nu så dör jag nog lite inuti. Det kräver mycket energi från mig att inte implodera av inaktivitet. Piteå är Piteå.. Helt okej, men ljummen. på sommarn. På vintern iskall.





Jag vill ha fart, folk, puls, ljus, främlingar, barer, restauranger, klubbar, liv, rörelse.

New York ska bli det bästa jag gjort i hela mitt liv. Att få uppleva det med världens bästa Lubbe är en jävligt bra bonus!

(Ps. Skype är kirrat nu, alla som vill prata med oss kan lägga till hw87__)