Attityd är månadens ord, jäklar vilka fasoner hon har denna donna. Kastar mat, slår undan flaskan, bankar leksaker i ömtåliga saker, luggas... osv, osv.
Mycket som ska provas på, testa gränserna för att se när mamma blir arg. Jag kör mycket på att ignorera det dåliga och uppmärksamma det positiva, det lärde jag mig med mitt resursbarn på dagis, och det går att tillämpa på alla.. Tittar man bort när hon gör nått dumt så slutar hon, säger man NEJ så blir det tusen gånger roligare... Så man hurrar och hejar på de bra sakerna, när hon försöker sig på nya roliga (barnvänliga) saker.
Men det är ändå en förnöjsam tjej som är duktig på att leka själv och är nästan alltid nöjd, vare sig det är med en låda leksaker eller i famnen. Det är sällan tyst utan ett evigt pladder, ibland monolog, ibland dialog. Ord som kommer fram ibland är mamma, ja, nä och "däää" (där). Peka är kul, oftast på allt och alla, men ibland får hon in nån lyckträff när man frågar efter lampan. Hon kan klappa händerna och börjar lära sig hur man vinkar.
Hon sover oftast till 7, ibland 6. Välling, sen gärna en macka vid den gemensamma frukosten. Gud nåde om Vilma måste vara på golvet medan någon annan äter, då blir det livat. Man gör bäst i att ha en macka beredd när man själv vill äta :)
Sovandet på dagen är lite olika, men allra bäst blir det om hon sover en snabb sväng vid 8.30-9.00. Sen mellis, sen lunch vid 12. Har man tur sover hon sen till 14.-14.30. Sen mellis igen, sen middag vid 16-17, beroende på. 100% turbobus fram till ca 18.30, då är det pyjamas, välling, tandborste och gos.. Sen sova 19.00.
Som ni ser går Vilmas liv ut i stort sett på att antingen äta eller vänta på att få äta :) Hon smakar allt, gillar det mesta och lämnar det som inte passar, oftast syrliga saker, ananas, jordgubb, tomat, osv.
När hon träffar någon ny eller nån hon inte sett på länge är hon blyg och mammig i 5 minuter max, sen släpper hon alltid hämningarna och är så otroligt oblyg. Kan vara i famnen och krypa omkring hemma hos folk hon aldrig träffat. Flirtar gör hon, och smilar in sig.
Gå är inte Vilmas grej verkar det som. Hon kryper ju i 68 km/h så det är ju än så länge det mest effektiva sättet att ta sig. Hon går jättebra med gåvagnen och när hon har stöd längs möbler, men nej, blir det för långt till nästa stöttepelare så går hon ner på knä. Inget chanstagande what so ever.. Men men, det kommer när det kommer. Plötsligt en dag så går hon bara..
Hon är fin vår tjej, testar vårt tålamod ibland, men allt som oftast är hon den snällaste blåögdingen i världen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar