Christofer kom hem jättesent i natt och vi låg uppe och pratade en lång stund, tills vi insåg att vi var hungriga. Nattmacka och en kopp te vid ett tänt ljus kl 05.30, det är mysigt :)
Jag har sån tur. Jag kunde inte somna om efteråt för jag grubblade så mycket. Jag har sån tur som har träffat en person med så sunda värderingar, med en bra syn på livet och ett gott hjärta. Att han sen är pappa till vårt ofödda barn gör mig till lyckligast i världen. Vi trivs i varandras sällskap, vi skrattar, vi är som två pusselbitar som passar oförskämt bra ihop :)
Christofer jobbar helg så jag ska hitta på något att göra. Det är dock väldigt svårt med sån här smärta i höfterna. Det brukade hjälpa med vila, men igår jobbade jag halvdag fram till 14.30 (hade jätteont), sen åkte jag hem och låg på soffan hela kvällen fram till halv elva när jag la mig och sov. Nu är klockan 10 och smärtan har inte klingat av det minsta.
Ska hämta ut min TENS-apparat idag, hoppas det hjälper med lite elektriska vågor.
Jag är sen 20/1 sjukskriven på halvtid, jag ska nu göra 18 timmar i veckan. Har inte filat ut något bra schema, men det kommer.
Det är vansinnigt tråkigt att vara hemma när man själv inte valt det. Jag känner mig lite fängslad.
Jag får inte gå på promenader, ska ta det så lugnt som möjligt. Att gå runt i shoppingcentrum är ju kul, men i slutändan blir det rätt trist om man inte har några ärenden. Och dyrt.
Sist jag var sjukskriven (februari-mars 2007) var jag isolerad på mina 23 kvadrat på Källbogatan, med ett knä som var helt paj. Då sträcksåg jag tv-serier och gick upp 12 kilo på dillchips. Oj vad jag var deppig då.
Tur att jag har Christofer och Johan och Kumar och Kardes denna omgång :)
Jag får kicka igång min gamla hobby bakning. Pula på här hemma, det går dock inte att fixa så mycket kring babygrejerna. Kumar och Kardes måste flytta till Storkågeträsk först, sen ska här bäddas och städas, byta gardiner och fylla lådor med handdukar och blöjor.
(Och nej mormor, ingen idé att föreslå att jag ska börja sticka. Dels har jag inget tålamod, och sen tar jag ju bort din och mammas stora uppgift)
:)
Det löser sig. Om inte annat får jag sitta ute på balkongen och njuta av Stockholms-våren som är på intågande. Finns ingen årstid som framkallar så mycket lyckliga känslor som våren ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar