Nu är jag hemma i Piteå för jubileumsvecka på Bryggargatan. 3/5 kvällar avklarade.
Det går bra, men kroppen är sjukt ovan det slitiga och knoppen är ovan dygnsrytmen.
Det är kul att vara hemma, jobba och träffa Lisa för första gången på ett halvår, men nog vet man vart man hör hemma..
Det finns nästan inget som lockar med Piteå längre, jag blir bara irriterad och fundersam när jag är här; hur kunde jag bo här så länge? Jag har inget att hämta här längre...
Jag längtar hem till Finntorp, förskolan och till min underbara karl!
Dags att sova (4 timmar senare än vanligt).
Vill passa på att hälsa till Monica som ska få barn vilken sekund som helst, jag tänker på dig och hoppas du får en toppenförlossning (allt är väl relativt?). Kan knappt bärga mig, så spännande :)
Puss
/Hanna
2 kommentarer:
Hoppas att du menar att du hör hemma där min son finns. Kan nog inte få en bättre svärdotter. Älskar er båda. Kram
Åh, tack för det Hanna! :) Inget händer här än, men vi väntar och längtar...
Hade hoppats hinna träffas innan du åker hem, men just nu vågar vi inte åka nånstans. Får komma, med bebis, när du kommer upp senare i sommar ;)
Kramar
Skicka en kommentar