Oj, vad man är trött!
Jag är inte van att jobba såhär, stiga upp tidigt (fastän det egentligen inte är så tidigt) och när man kommer hem vid kvart i sex är man HELT SLUT!
Tur man har en karl som lagar mat och komer med ett glas vin :) Världens finaste!
Det blir lätt så att man tar med sig jobbet hem, i huvudet. Grubblar, utvärderar, tänker, funderar.
Att vara resurs är ganska slitsamt, rent psykiskt.
Man är ju där av en anledning, om allt stod rätt till skulle man inte behövas.
Det är långt ifrån vad en förskolefröken gör, och det tar lite tid att ställa om sig.
Men man lär sig något nytt varje dag!
1 kommentar:
håll ut, det kommer säkert dagar som helt underbara med att vara resurs.
Skicka en kommentar