Det vill säga 10 dagar kvar. Känner mig inte nervös egentligen. Troligtvis för att man inte förstått.Lördagen blev jättetrevlig, släktträff/kräftskiva :) Och Christofer slapp jobba, det var ju trevligt också. Då slapp han få fisksåsäckel på sig igen :)
Just nu bor vi ingenstans.. En natt hos mamma och pappa, i natt hos Irene. Blir nog några nätter i stugan också, dvs lite myspys med katterna. Det är konstigt egentligen, jag är inte nervös för att flyga eller för att fara överhuvudtaget, inte så nervös över att vara utan familjen i tre månader, inte alls speciellt brydd över alla saker man gjort sig av med... men katterna. Jag önskar så mycket att Vivi kunde få hjälp med omhändetagandet, från nån. Det är jag oerhört besviken över. Faktiskt, jag trodde jag skulle få bättre hjälp från andra.
Jaja..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar